SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Vardag och villkor i Centrumskolan
skolans rykte, medieskildringar och mätbara resultat. Jag har ringat in hur
dessa omständigheter iscensätts och producerar sociala relationer i Centrumskolan.
För att ta det mera bildligt hur förändrade direktiv och förordningar
”kommer in” i Centrumskolan och hur den lokala praktiken
och de villkor som är förbundna med skolans förändring krokar tag i varandra
och organiserar sociala relationer. Vad jag visat är att skolans elevsammansättning,
avseende elever identifierade som svenskar respektive invandrare,
i förening med de betygsresultat som skolan förmår prestera,
tycks vara av central betydelse för det rykte som kommer att produceras
runt den enskilda skolan. Redogörelsen talar också för att Centrumskolan
balanserar mellan dessa faktorer, å ena sidan kan den visa upp goda betygsprestationer,
men å andra sidan brottas den med att de ”svenska” eleverna
ska bli för få i relation till antalet ”invandrarelever”. I båda fallen är
det dock närvaron av kategorin invandrarelever som görs till ett problem
för skolan, vilket skolpersonalens ställs inför att hantera på något sätt. Allt
medan ”svenska” (medelklass)elever snarare uppfattas borga för en rad
positiva kvalitéer med hänseende på skolans verksamhet.
Även om det fanns gott om lärare, förmodligen det stora flertalet, som
inte i första hand såg ”invandrarelever” som ett bekymmer i sig, tenderade
deras handlande ändå att ske utifrån en sådan ståndpunkt när de står inför
de villkor som omstruktureringen av skolan skapar. Mot bakgrund av att
föräldraprotester upplevs som vanskliga att utmana, därför att de riskerar
resultera i ett bortval av skolan, ställs skolpersonalen inför såväl nya realiteter
som ett begränsat handlingsutrymme. Med en nyetablerad friskola
inpå knutarna som lockar elever, förefaller även den lina varpå lärarna i
Centrumskolan utför sin balansakt mellan å ena sidan sociala ambitioner
och å den andra sidan förväntningar och krav från föräldrahåll, ha blivit
allt slakare. Sett till mina iakttagelser från Centrumskolan blir det också
tydligt att skolan numera befinner sig i en situation där externa aktörer,
såsom media och en bred allmänhet, inte bara ges möjlighet, utan även aktivt
tar sig möjligheten, att utöva inflytande på skolans verksamhet (jfr
Blidberg m fl 1999).
För att återknyta till Frykman och den diskussion han efterlyser om skolans
verksamhet, dess sociala samspel och dagliga undervisning, menar jag
att iakttagelserna från Centrumskolan snarare talar för att sådana diskussioner
blockeras till följd av den fokusering som sker på resurser, betyg
och rykten.
På samma gång syns det vara en förenklad analys att hävda att det
framförallt är 1990-talets skolreformer med sitt marknadstänkande som
skapat en utsatt position för kategorin ”invandrarelever” och på så sätt
reducera orsakssambanden till enbart dessa aspekter. På liknande sätt som
den brittiske skolforskaren Maud Blair (2001) menar jag att en sådan slutsats
inte bara framstår som alltför enkel, den riskerar även att vilseleda.
För om det enbart vore skolreformernas marknadsanpassning som skapat
77