Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i ... - Regeringen

SOU 2005:56Förslag och rekommendationerMin slutsats är att den nuvarande politiken främst har inriktatspå det andra målet om en samhällsutveckling med samhälletsmångfald som grund. Strategierna för att uppnå mångfald har varitoklara och diskriminering har inte sammankopplats med mångfaldsarbetet,vilket har inneburit att invandrarpolitikens inriktningpå invandraren och invandrarens ”brister” har behållits, men underden nya beteckningen integrationspolitik (t.ex. validering, arbetsplatsförlagdpraktik, budskapet att mångfald lönar sig ekonomiskt).Även målet om ömsesidig respekt har tillämpats på ett liknandesätt. I varje fall verkar kravet på att invandrarföreningar skulle tydliggörasitt jämställdhetsarbete ha brustit i ömsesidighet. Kravetverkar inte heller ha haft mycket med respekt att göra heller. Liknandekrav ställdes inte på andra organisationer. Och så vitt jag harkunnat utröna har andra organisationer aldrig avkrävts rapporterom vad de gör för att främja ”integration”.Alltför få verkar ha förstått att den hållbara vägen för att nåmångfald (och respekt) är genom ett förverkligande av lika rättigheter,skyldigheter och möjligheter. Detta förverkligande kräver attintegrationspolitiken har ett tydligt fokus på diskriminering. Samtidigtär motverkan av diskriminering känsligare att förverkligaeftersom det innebär att man måste ifrågasätta hur samhället ärbeskaffat och vad makthavare gör, dvs. en fokus på samhälletsmaktstrukturer.Som påpekats i kapitel 12 är det övergripande målet för svenskjämställdhetspolitik att kvinnor och män skall ha samma möjligheter,rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden ilivet. Detta har enligt min mening bidragit till en inriktning på detsom politiker, tjänstemän, arbetsgivare, fackföreningar och andragör – dvs. en inriktning på maktstrukturer.Det är dags att överge invandrar-/integrationspolitikens nuvarandeinriktning på invandrares brister och tyngdpunkt på förbättringav invandraren På ett liknande sätt som i jämställdhetspolitikeninnebär en fokusförkjutning i integrationspolitiken att likarättigheter, skyldigheter och möjligheter sätts i centrum. Ochstrategin är en antidiskrimineringspolitik. Jag tror att effekten i sintur blir både en ökad mångfald och ökad respekt.Antidiskrimineringspolitiken måste utvecklas så att aktörer påolika nivåer utvecklar åtgärder som lever upp till den nya fokuseringen.Detta måste definieras i tydliga krav och mål vilket måsteföljas upp regelbundet. Olika incitament för att stimulera fram enverklig förändring måste också införas. Om inte det sker finns det547