Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i ... - Regeringen

SOU 2005:56Slutsatser av kunskapsredovisningenarbetarrörelsen och kvinnorörelsen, tyder på att tiden i sig inte löserproblemen.Det som är gemensamt med ovan ”myter” är att det saknas ettmaktperspektiv och ett strukturellt perspektiv. Individuella handlingarhar inte setts i ljuset av privilegier och normer. Diskrimineringhar ofta betraktats som utslag av enskilda individers okunnigaeller fördomsfulla agerande. Rasism har ofta setts som något somfinns i andra länder, i historien eller bland förvirrade unga män –skinnskallar.Genom dessa myter har (främst) privilegierade människor kunnatförneka diskrimineringens strukturella karaktär och sluppitgranska sig själva.10.10 Risker med ensidig fokus på mångfaldAtt fler och fler institutioner har uttalade policys och driver ett aktivtarbete för att förändra den ”etniska” sammansättningen inomorganisationen, som kunskapsredovisningarna visar, ser jag sompositivt. Det gäller såväl privata företag som offentliga institutioneroch politiska partier. Flera forskare varnar dock för att en mångfaldsretorikoch rekrytering utan ett diskrimineringsperspektiv riskeraratt tömma frågan på sitt innehåll och leda till en rekryteringsom främst går ut på att visa upp symboliska objekt. Forskarna använderbegreppet tokenism för att beskriva detta problem (kapitel4) och menar att det inte räcker med en ökad representation i statistiskmening. Frågan om varför samhället ser ut som det gör ochanledningen till varför en aktiv rekrytering krävs, måste ständigthållas i minnet. Det kan bl.a. betyda att inte bara tänka ”mångfald”och diskriminering i rekrytering utan också i arbetslivet – i de vardagligarelationerna och arbetsdelningen på själva arbetsplatserna.Det måste också betyda att frågan om makt och privilegier förblircentral. Och det ska även betyda att personer med egna erfarenheterav diskriminering och rasism tillåts definiera problem.Det behövs dessutom en insikt om att främjandet av mångfaldinte med automatik minskar diskriminering, medan motverkandeav diskriminering bör leda till en ökad mångfald. Motverkande avdiskriminering sätter fokus på det väsentliga, dvs. likheterna mellanmänniskor, i stället för ett mångfaldsarbete som ofta har satt människorsolikheter i fokus.453