Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i ... - Regeringen

SOU 2005:56Förslag och rekommendationeraktörer som arbetar med integration. Det som främst har skett ärett byte av rubrik, samtidigt som den tidigare inriktningen på förbättringav, hjälp för och krav på ”invandraren” har fortsatt. Omkravet har varit att ”De Andra” ska bli som ”svenskar” för attuppnå lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter – är det egentligenen fråga om assimilering.Här kan det noteras att Professor Charles Husband (chef förEthnicity and Social Policy Research Unit, vid universitet i Bradford)har påpekat att en form av strukturell diskriminering uppenbararsig när: ”Makthavarna avstår från att använda tillgängligaantidiskrimineringsverktyg”. 3 I avsnitt 2.6 beskrivs bland annat hurpolitiker länge avstod från att förbjuda etnisk diskriminering iSverige. Även om jag anser att tyngdpunkten inte legat på diskriminering,lika rättigheter, m.m. har det skett ett ökande fokus pådiskriminering under senare år. Exempelvis genom bättre lagar,ökade anslag till DO, kunskapsbanken (www.sverigemotrasism.nu),stöd till Centrum mot rasism och antidiskrimineringsbyråer, olikarapporter från Integrationsverket samt tillsättningen av flera statligautredningar inklusive denna.Anledningen till att politiker länge förnekade diskriminering ochavstod från att rikta sig in på motverkande av diskriminering ärkopplingen till makt. Om diskriminering och förverkligande av likarättigheter sätts i centrum krävs det att de som leder arbetet ärvilliga att utmana de som har makten att diskriminera eller maktenatt motverka diskriminering. Då sätts arbetsgivares, fackföreningars,politikers och tjänstemäns handlingar i centrum.Från höger till vänster är det sällan som politiker sätter diskrimineringi centrum. Det har varit bekvämare att hantera invandrar-/integrationsproblematiken främst som en fråga om sysselsättning.Det finns en bred politisk enighet kring mantrat att sysselsättningär nyckeln till integration. På det sättet håller både höger- ochvänsterpolitiker huvudfokus på den relativt invanda frågan omvilken politik som leder till mest sysselsättning. Denna bekvämainställning bortser från faktumet att grunderna till dagens problemfanns redan under 1980-talet – dvs. under den period som det fannsnästintill ”full” sysselsättning. Inriktningen har dessutom varitbekväm. ”Invandraren” har hållits i fokus. Om fokus skulle ha varitpå diskriminering skulle t.ex. politiker på vänsterkanten ha förvän-3UNESCO arbetsgruppsmöte i Nuremberg som förberedde Call för a European Coalitionof Cities against Racism, juli 2004.537