Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i ... - Regeringen

Förslag och rekommendationer SOU 2005:56tats kritisera och ställa krav på facken, och högerkanten skulle haförväntats kritisera och ställa krav på arbetsgivare.För att visa på det absurda i denna fokus kan man fundera övervilken reaktion en politiker skulle få om han eller hon hävdade attnyckeln till jämställdhet är att kvinnor får jobb, underförstått vilketarbete som helst. Det är svårt att tro att det skulle accepteras. Mendetta är ett mantra i den politiska debatten om ”integration” och”invandrare”. Och få ifrågasätter det. Och de som gör det mötsofta av kompakt tystnad. Samtidigt leder insatserna, oavsett denpartipolitiska färgen, främst till ”pysselsättning” snarare än sysselsättning.Även detta ger anledning att dra lärdom från jämställdhetsarbetetgenom att framhäva behovet av lika rättigheter, skyldigheteroch möjligheter som det övergripande målet, med antidiskrimineringsom den vägledande strategin.Det behövs således insikt, tydlighet i den politiska ledningen ochkonkreta förslag för att arbetet mot strukturell diskriminering skallbli effektivt.Det viktiga är att regeringen driver en antidiskrimineringspolitik4 . Ledarskap innebär inte bara att ange riktningen, utan också attställa krav på verkningsfulla antidiskrimineringsåtgärder och kravpå uppföljning. Det är bland annat det senare som har fattats.Som grund för en sådan politik har jag föreslagit en mängd olikaåtgärder. Vissa är mer utvecklade och kan genomföras ganskaomgående. Andra behöver utvecklas vidare. Samtidigt är åtgärdsmängdenen indikation på att det finns mycket som kan göras – omviljan finns.En grundtanke är behovet att skapa en positiv förändringsspiral,i stället för den negativa spiralen som jag befinner oss i. Den negativabygger på att det offentligas främsta budskap med hänsyn tillarbetsmarknaden har varit att diskriminering som bäst är en sidofråga,att det offentliga är nöjt så länge som invandrare har vilketjobb som helst, och att de berörda inte är viktiga i förhållande tillrelevanta beslutsprocesser i samhället. Detta riskerar att leda tillbristande förtroende för offentliga utbildnings- och sysselsättningsstrategier,som i sin tur leder till ett förstärkt utanförskap,maktlöshet och bristande självförtroende.4En sådan politik skulle även kunna kallas för en jämlikhetspolitik. Tyvärr tror vi attanvändningen av ordet jämlikhet skulle vara problematisk som rubrik eftersom den skullekunna öppna upp för intolkningar av för mycket av den gamla politiken. Däremot är detnaturligtvis viktigt att inse att rubriken ska inte vara ett hinder för användning av proaktivaåtgärder som kompletterar eller förstärker antidiskrimineringsåtgärderna.538