Danske Studier 1912

KLUDUNTE — R0MEUD0NE —• CONCLUSIVE 185
han moter en likfård, byta ut mot „Gud glade din sjal i himmelrik".
På samma sått åndras formeln den ena gangen efter den andra,
och når han vid kvarnen, dår det råkar vara eldsvåda, sager:
„sådan glådje i var by", såsom han på det sista stallet fått låra
sig, får han stryk i stallet for malet. (109 a, c, e, i) — Båda
dessa sagor år sinsemellan val skiida, men de har det gemensamt,
att en formaning, som ges vid ett tillfålle, alitid foljes „nåsta gang",
dår den inte passar, varigenom en tokrolig serie misstag uppkommer.
Detta nårmar dem så starkt till varandra, at man maste
misstånka, att den ena uppstått som en efterbildning av den andra.
Hos Aarne har bagge uppforts under nr. 1696.
Till sin grundtanke nårmast beslåktad med Kvarnresan år
109 d Kludunten, upptecknad i Vendsyssel av Nik. Christensen
(Skjæmtesagn XV). Den har foljande lydelse:
Kludunten. Der var en mand, som havde en son der just ikke
var meget klogtig. Faderen blev en gang meget syg og vilde have bud
efter præsten. Drengen, som skulde efter præsten, spurgte forst sin
moder, hvad han skulde sige til præsten. Hun svarede, at han skulde
bede præsten om at berette hans fader. Han kom da på en gammel
krikke, der kaldtes „Kludunte", og hvert ojeblik sagde han „beret, beret!"
Men på vejen kom Kludunte til at snuble, da den skulde sætte over en
groft. Drengen sagde „Hvorledes er det, du bærer dig ad, Kludunte?"
Derved glemte Drengen den forste ramse og han sagde nu „kludunte,
kludunte!" Da han nu kom til præsten, sagde han: „Vil I ikke komme
hjem og kludunte min fader?" Præsten troede drengen vilde gore nar
ad ham, og gav ham en god dragt prygl.
Vad denna saga har gemensamt med Kvarnresan år tydligt
nog: pojken upprepar oupphorligt elt ord (eller en mening) for att
ej glomma det, men råkar få ett annat i stallet innan han kommer
till målet, sager fel och får stryk. Sjålva poången år sålunda
ungefar densamma, men alla våsentliga detaljer år starkt avvikande:
både årendet och sattet for ordforvåxlingen år helt olika,
vartill kommer att medan Kvarnresan har en hel, tåmligen
konstant serie av ordombyten finns hår endast elt. Så tydlig
slåktskapen an år, torde likvål de båda sagorna dårfor bora anses
såsom tydligt artskilda.
Någon annan dansk variant av Kludunte ar mig ej bekant,
men jag har lyckats finna ett par tåmligen nårstående svenska
sagor, vilka år ganska belysande.
Foljande har jag nyligen upptecknat efter stållmakare Gustav
Johanssons i Osbro (Slatthogs socken, Småland) beråttelse: