Frigjord oskuld - Doria

jektet för Laura är därmed knutet till den tid och plats hon befinner sig
i. En ung flicka förväntas inte vara tillsammans med en äldre man och än
mindre med en lärare. Mötet är avromantiserat redan från Lauras första
iakttagelser av den nya läraren. I sitt sätt att beskriva mannen och hans
eventuella motpol i den ”polerade blondinen” för hon också fram en
kvinnlig stereotyp. Den ironiska tonen antyder att hon inte är övertygad
om att den polerade blondinen hade varit rätt sorts kvinna, utan snarare
att hon själv är så långt ifrån den bilden som hon kan komma.
I flickbokens tappning till exempel hos Kerstin Thorvall i Någon att
tycka om (1962) är mötet med den äldre mannen romantiskt betingat
och utan den tydliga medvetenhet som Laura uppvisar. En annan samtida
skildring i Katarina von Bredows Som om ingenting (1999) görs mötet
mer jämlikt då flickan och den mogna mannen träffas på skrivkurs där
båda är deltagare. Dessutom är den mogna mannen i Som om ingenting
bästa väninnas pappa, vilket också får konsekvenser för vänskapen. Laura
i Ingen grekisk gud, precis får efter sitt reflekterande iakttagande av läraren
också ögonkontakt med honom:
En man. En man med jeans och stickad tröja. Som sätter sig på stolen mittemot
min, som sätter sig på andra sidan bordet mittemot mig, för där finns en ledig
stol, som ser på mig när han sätter sig ned. Har inte bullrat in, har inte smugit
in, har inte stört rektorn i hans inledning. Han tar tag i stolen och lyfter den lite
bakåt för att sätta sig. Han tar inte tag i stolen och lyfter med överdriven försiktighet
som vissa gör och egentligen tar mer plats i rummet än de som bara tar
tag i stolen och lyfter den lite bakåt för att sätta sig. Och han ser på mig. (Ingen
grekisk gud, precis 2002, s 6-7, min kurs.)
Den man som kommer in i rummet uppmärksammar Laura som upplever
avbrottet intensivt. Hon iakttar mannens sätt att ta plats och deras
blickar möts vilket upprepas och därmed får extra betydelse. Lissa
Paul anlägger ett feministiskt perspektiv då hon formulerar bland andra
frågan om vem som ser och vem som blir betraktad och hur detta påverkar
förståelsen av berättelsen. 202 Laura kan sägas objektifiera sig själv
i det personliga mötet och hon trivs med den situation där hon betraktas.
Detta aktualiserar Laura Mulveys tidigare anförda begrepp to-be-
202 Lissa Paul (1998). Reading otherways. Woodchester: Thimble Press, s 16.
105