Frigjord oskuld - Doria

sexualitet konstrueras för att upprätthålla fasaden. Pojkens sexuella preferens
stämmer inte överens med förväntningarna om begärets riktning,
det vill säga han är homosexuell.
Passera som pojke
Duktig pojke!
Pojken som försöker komma till rätta i pojkrollen, då han inser att han är
avvikande på grund av sin sexualitet, gestaltas i Inger Edelfeldts Duktig
pojke! (1983). 409 Berättandet framförs huvudsakligen av huvudpersonen
Jim. Men kapitlen inleds med Jims mammas beskrivningar såväl av honom
som av hennes eget liv. Medan Jim berättar sig fram till den punkt
då han accepterar att han är homosexuell är mammans berättande färgat
av att hon förhåller sig till vetskapen om att Jim redan kommit ut som
homosexuell.
Det tudelade berättandet bygger på spänningen mellan de båda synvinklarna
där mamman mer och mer skärskådar sitt eget misslyckade liv
medan pojken bejakar sig själv som homosexuell istället för att dölja sin
sexualitet.
I detta avsnitt undersöker jag den homosexuella Jim och hans strävan
efter att passera som pojke, och detta hör samman med hans oförmåga
att uppfatta de flickor och även mamman som finns omkring honom. Jag
inleder med hur Jim förhåller sig till uppfattningen om den homosexuella
som en pervers figur. Detta för att han upplever att han är tvungen
att ta avstånd från det avvikande begäret och lära sig hur han ska agera
inom pojkskapet.
I J.D. Salingers The Catcher in the Rye finns en scen där huvudpersonen
Holden tar avstånd från en man som rör honom på ett icke önskvärt
sätt. Holden berättar att: ”I know more damn perverts, at schools and
all, than anybody you ever met, and they’re always being perverty when
409 Duktig pojke! är en av de första svenska ungdomsböckerna som skildrar homosexualitet.
Den gavs först ut som vuxenbok 1977. För en undersökning angående skillnaden
mellan de två versionerna se Marie-Anne Knutas (1993). Så skriver man för unga – en
jämförelse mellan två versioner av romanen Duktig pojke! av Inger Edelfeldt. [C-uppsats].
Stockholm: Litteraturvetenskapliga institutionen.
232