Frigjord oskuld - Doria

synliggörs i hur framförallt Juliane bestraffas för att hennes duktighet
synliggörs på kroppen genom hennes flätor. Men även Yvonne misslyckas
då hon kopierar de andra flickorna vilket Kim är noga med att påpeka.
Gunilla må vara stilikon men som sådan är även hon en kopia och de
övriga kan blott kopiera kopian.
Att vara i någons våld gestaltas i följande avsnitt då flickan dödas till
följd av ett sexualiserat övergrepp. Dessutom distanseras övergreppet
eftersom det betraktas ur pojkperspektiv, då en bror berättar sin systers
historia.
Pojkberättarens offentliga röst
Man kan inte säga allt
I Peter Pohls Man kan inte säga allt (1999) undersöker pojkberättaren
Fredde sin systers död. Den tolvåriga systern har dragits in i produktion
av barnpornografi och i den härvan nystar Fredde. Detta gör han i de
samtal han för med sin vän Jocke, där Fredde försöker återkalla hurdan
hans syster var i livet. Berättelsen är skriven i jag-form och kapitelrubrikerna
ger intryck av dagboksanteckningar där veckodag och datum anger
en bestämd tid för det som beskrivs. Tidsangivelserna innebär också
att berättelsen framställs kronologiskt, även om detta sker retrospektivt,
med målet att nå fram till ett datum då Fredde inser vad som hänt. Maria
Österlund beskriver Freddes perspektiv som skygglappa som hindrar
pojken att uppfatta ett visst sorts flickskap. I romanen bildar Fredde och
kompisen Jocke ett noggrant undersökande deckarpar. 301 Pojkarna ventilerar
tillsammans sina tankar om det som hänt och förenar sina tanketrådar.
Jocke övertalar Fredde att de ska skriva ner funderingarna i form
av ”frön” vilka förhoppningsvis ska leda till ökad förståelse av det som
inträffat:
[...] utan att jag har skrivit den själv, ligger min dagbok på Sussys madrass och
väntar på doktor Johan Grans tolkning, med assistans av Fredrik Persson [...]
301 Österlund (2003b). Jfr Österlund (2005). s 195. Österlund utvecklar pojkberättarens
perspektiv då hon diskuterar Harry Kullmans Stridshästen där pojkens redogörelse
gör flickan röstlös.
169