Frigjord oskuld - Doria

far en äldre dam vars cd-spelare han tar sig an. Senare får han via den
flicka som han är intresserad av (som är i hans egen ålder) höra att damen,
Signe, beskrivit honom som en stilig ung man:
Varför ska jag behöva höra det där från Julia? [...] Varför ska hon vidarebefordra
ett smicker från en åttioårig tant? Bara för att hon själv har sitt på det torra, bara
för att hon själv är mitt uppe i en ung, ljuv förälskelse? Medan jag får hålla tillgodo
med komplimanger från åttioåringar. (Dansar Elias? Nej! 2004, s 145)
Elias vill hellre ha komplimanger av Julia, men tror att hon har en pojkvän.
Han försöker hålla henne på avstånd, både genom att på olika sätt
få henne att gå sin väg och lämna honom ifred och genom att påminna
sig själv om att hon ”har sitt på det torra”. Den åttioåriga damens smicker
blir oviktigt för att hon inte motsvarar Elias intressen utan snarast understryker
att han är en enstöring. Hennes lovord innebär att Elias representerar
fel sorts pojkskap då han blir en ”svärmorsdröm”, det vill säga
ordentlig och inte attraktiv eller rent av misslyckad i sin maskulinitetskonstruktion
som attraherar någon i fel ålder.
Elias synliggör även andra sexuella gränser då han iakttar sina klasskompisar
Sara och Therese. Efter en klassfest är Therese ledsen och Sara
tröstar henne:
[...] jag tycker att det ser ut som att Therese är ledsen, kanske gråter, och att
Sara tröstar, hon har en hand på Therese rygg. För ett ögonblick försöker jag
föreställa mig Tobbe och jag sittandes där, på samma sätt. Det är omöjligt, helt
omöjligt, det går bara inte. (Dansar Elias? Nej! 2004, s 66-67)
Elias anser att det är omöjligt att han och hans vän Tobbe skulle kunna
utföra ett pojkskap som tillåter att de rör vid varann. Detta kan dels bero
på att Elias överhuvudtaget inte låter någon komma honom nära, dels
på de homoerotiska associationer ett dylikt handlingssätt skulle kunna
ha. Elias är en självreflekterande berättare och i hans begrundande över
honom och Tobbe blir närhet otänkbar. Barn- och ungdomslitteraturforskaren
Perry Nodelman gör ett tankeexperiment angående att byta
ut pojken mot en flicka i barnböcker och vilka konsekvenser ett sådant
125