Frigjord oskuld - Doria

huvudpersonen snarast blir åskådare än direkt utsatt för våldet. 260
I äldre ungdomslitteratur som Maud Reuterswärds Han där! (1972)
anklagar flickan en pojke för våldtäkt, vilket senare visar sig vara falskt.
I Anna-Greta Winbergs Ta en chans (1977) är det dock huvudpersonen
Ninna som har sex mot sin vilja, även om det sexuella utnyttjandet
bortförklaras av henne själv. Detta blir ett sätt för Ninna att undvika det
faktum att hon blivit våldtagen. Istället redogör hon för att hon tycker
att förövaren trots det som hänt är en ”bra pojke” och att hon själv var
berusad. 261 Bortförklaringen kan relateras till Stina Jeffners resultat angående
hur unga förhandlar om våldtäkt och förmildrar förövarens beteende
medan den utsatta flickan svartmålas. 262 Den centrala frågan blir
då vad våldtäkt i själva verket är. Även om det finns få direkta våldtäktsskildringar
i ungdomslitteraturen överlag förekommer berättelser som
gestaltar hotet om våldtäkt. Inom kategorin våldsam norm blir detta
också tydliggjort genom att det är flankflickorna som våldtas och att
kvinnligheten därmed ständigt är i riskzonen. För flickprotagonistens
del hänger därmed hotet om övergrepp i luften. Mönstret den ställföreträdande
hotbilden är också aktuellt för Lotta och Kicki:
Fluktbögen kommer häråt! varskor Lotta. [...] Han står där, signalröd i ansiktet,
stirrar på henne med glasiga ögon och gungar med höfterna. Sexigt ska väl guppandet
föreställa, men Kicki fräser åt honom att gå ur solen. Hallå! utropar hon,
när han istället faller på knä invid henne, så nära att hon skulle ha haft hans putande
badshorts i ansiktet om hon inte hade väjt undan.[...] [Lotta] sparkar på
dåren som försöker slita av Kickis bikiniunderdel och sina egna shorts samtidigt.
Han har det lättare med shortsen än bikinin. Äcklig var han redan förut, naken
är han vidrig att skåda. Kicki skriker och sparkar, men bikinin ryker all världens
väg. (När alla ljuger 1995, s 43)
Kickis nej kan i situationen avläsas inom en heterosexuell kontext där ett
kvinnligt nej kan tolkas som en spelad protest eller koketteri och snarast
är uppvisande av ett matrisenligt flickbeteende med en önskan om fort-
260 Österlund (2005). s 244-247.
261 Anna-Greta Winberg (1977). Ta en chans. Stockholm: Rabén & Sjögren. s 34 ff.
262 Jeffner (1998). s 212-218.
147