Frigjord oskuld - Doria

Kim känner sig osäker på hur Juliane upplever situationen, medan hon
själv också ger uttryck för en underton av något utöver vänskapen. Kims
och Julianes gemenskap gestaltar inte endast själva vänskapsbandet utan
verkar också antyda att flickornas känslor för varann är annorlunda än
vad som betraktas som ”normalt” inom flickskapet. De lever inte ut
känslan utan tvivlar snarast på dess riktighet. Heterosexualiteten riktar
flickbegäret mot pojkarna medan häxklädnaden innebär att den performativa
handlingen styr Kims begär mot Juliane och den gemenskap Kim
upplever att de har.
Som häxor har de makt att säga nej, men de har också makt att överväga
att säga ja. Därmed tänjer flickorna gränserna för flicksexualitet
genom sin förklädnad. John Stephens ser häxor i barnlitteraturen som
ett redskap för karaktärerna att hitta sin egen väg utanför de gränser
som stipuleras inom samhället. I häxfiguren sammanförs det historiska
och mytiska genom att häxan väcker associationer utanför den specifika
beskrivning hon gestaltas i. 461 På liknande sätt blir Kim och Juliane de
häxor de klätt ut sig till:
262
”Och jag”, sa Yvonne vasst, ”är hemskt ledsen att alla tycker att du och Juliane är
konstiga.” ”Vi kanske struntar i det”, sa jag.
Juliane och jag bestämde oss för att vara så konstiga som möjligt. Det vill säga, så
konstiga som vi vågade. Vi vågade till exempel inte ha på oss våra magiska ringar
i skolan, för då visste vi att Gunilla skulle kalla dem för förlovningsringar. Men
vi klädde oss gärna i svart och hade underliga smycken kring halsen. (Juliane och
jag 1982, s 90, kurs. i orig.)
Juliane och Kim bär magiska ringar som tecken på sin förenande gemenskap,
men för att undvika att bli utpekade som annorlunda, det vill säga
att stå utanför det heteronormativa, väljer de att inte visa upp sina ringar.
Alla regler kan flickorna inte bryta, inte ens som häxor, framförallt därför
att häxidentifikationen är antagen, den kan kläs på och målas in, men
den är också ett konstruerat flickskap. Detta blir ytterligare en makthierarki
där vanlighet kontrasteras till det magiska.
Häxkraft beskriver ofta gemenskap, dels eftersom häxan som symbol
461 Stephens (2003). s 195