Frigjord oskuld - Doria

Juliane försöker hålla låg profil eftersom hon redan vid första anblicken
visat sig vara ”fel” och då en lärare vill läsa upp Julianes uppsats i skolan
säger hon nej. Kim tycker å sin sida att hon inte kan vägra. Läraren
läser upp Kims uppsats, vilket gör att Kim istället undrar över hur Juliane
uppfattar henne via det skrivna:
Min uppsats var en insmickrande liten skrivelse om hur man skulle bära sig åt
för att få fred i världen. [...] Jag hade faktiskt skrivit om det bara för att jag visste
att ämnet skulle tilltala Drömprinsen. [...] Vad jag skämdes när han läste upp
min uppsats! Nu måste Juliane ju tro att jag var precis likadan som alla andra.
(Juliane och jag 1982, s 26)
Kim ställer sig in hos sin vuxna lärare, kallad Drömprinsen, samtidigt är
hon intresserad av Julianes omdöme om henne. Detta omdöme relaterar
hon till såväl läraren som till flickskapet i klassen. Hon upplever att hon
står mellan motsatta värdeskalor, där det ena representeras av den erfarna
Gunilla och den andra av Juliane som en ny vän. Eckert utgår från ett resonemang
som beskriver kön som samproducerat. Agerandet styrs av den
gemensamma förståelsen för hur kön kan göras. Eckerts observationer
synliggör kön som lokalt producerat. Den lokalt producerade könskonstruktionen
aktualiseras genom specifika praktiker. 292 Inom den gemenskap
som Kim finns är det lokala hennes skolklass. Även om Gunilla är
rättesnöre för det flärdfulla flickskapet kan hon inte ensam upprätthålla
mönstret. Även de övriga, däribland Kim, vidmakthåller könskonstruktionen.
Gemenskapen inom kategorin våldsam norm är befriande endast
inom ramarna för hur det samproducerade könet konstrueras.
Men Kim är ändå, trots kunskapen om vad som förväntas, inte beredd
att helt efterleva modellen, såsom Yvonne är. Närmast verkar Kim
tycka att det är ett för högt pris att betala, för mycket inskränkning av sig
själv att agera ”hovdam” som Yvonne gör:
Jag tyckte det var lite pinsamt att hon inte insåg varför de höll sig med henne
[Yvonne]. För dem var hon bara som en hovdam eller slavinna, ett levande bevis
på deras högre värde, någon som bar deras släp. Hon sprang och köpte cigaretter
åt dem och de lånade pengar av henne, och ändå inbillade hon sig visst att de
292 Eckert (1996). [www]. s 1.
163