Frigjord oskuld - Doria

2 Bruten romans
Flickan i ungdomsromanen ställs i kategorin bruten romans inför frågor
om hur femininitet (och maskulinitet) förhåller sig till heterosexualitet.
Hon måste utföra sitt flickskap så att det är begripligt i den omgivning
hon befinner sig. Brutna romanser gestaltar heterosexualiteten som initiationsrit
eller ett slags ”början”. 124 Med den jungianska litteraturvetaren
Annis Pratts begrepp growing-up-grotesque beskrivs den anpassade
flickan genom hur hon snarast växer ”ner” då utveckling för flickan/
kvinnan innebär att samhällets normer kommer att ställas emot hennes
tro på framtiden. Flickan som försöker göra motstånd möts av begränsningar
och förminskat livsutrymme. 125 Ett medvetet motstånd kan vara
ett sätt för flickan att förhålla sig till omgivningens krav på anpassning.
Men motståndet kan också beteckna flickans mognad, samtidigt blir
sexualitet också ett sätt att förhålla sig till flickskapets krav på att vara en
duktig flicka.
Berättelser om unga människor beskriver utveckling och mognad uttryckligen
så att den unga inrättar sig i det omgivande samhället som
en fungerande individ. Penelope Eckert som intervjuat barn i elva-tolvårsåldern
visar hur iscensatt heterosexualitet redan tidigt blir ett sätt att
höja sin status bland jämnåriga. 126 Förutsättningen för hur flick- eller
pojkskap görs är att heterosexualiteten är den norm som eftersträvas. Att
bryta mot heteronormativiteten visar på omognad och sänker därför statusen.
Ungdomsromanens karaktärsgestaltning uppvisar liknande tendenser.
Heteronormativiteten betraktas ofta som självklar eftersom den är
osynliggjord och till synes inte är föremål för intresse i gestaltningen
av den unga karaktären. Den brutna romansen som kategori framhåller
att flickkaraktären trots kravet på heteronormativitet ifrågasätter sin
124 Med ”början” avses inte att heterosexualitet skulle vara något som tar avstamp i ett
visst skede i den ungas liv utan att de unga karaktärerna snarast mer medvetet internaliserar
heteronormativitet som utgångspunkt för hur den egna sexualiteten uttrycks. Detta
görs såväl språkligt som i agerandet.
125 Annis Pratt (1981). Archetypal Pattern’s in Women’s Fiction. Brighton: Harvester.
s 29 ff.
126 Eckert (1994). [www].
60