Frigjord oskuld - Doria

närmar sig manliga roller. 219 Stephens New Age Boy och Österlunds
motsvarande mjuka pojke kan sägas beskriva den könskonstruktion som
gestaltas genom Elias då han skriver brev till sin mamma. Breven skriver
han inte för att hon ska läsa dem utan mer för att själv få uttrycka sin inre
förvirring:
Brev 117.
Dina ögon.
Dina ögon kunde bli två mörka, djupa hål.
Som om du vänt blicken inåt.
Där innanför ögonen – en stor tomhet.
Det hände att jag blev rädd för att du skulle försvinna
In i dina egna ögonhålor.
Gjorde du det? (Dansar Elias? Nej? 2004, s 44)
Ofta använder sig Elias av frågor i sina brev till mamman. Frågor som
han inte kan få några svar på. Han har iakttagit mamman som i hans
brev framstår som frånvarande redan då hon funnits i hans liv. Elias berättar
om sina upplevelser av utanförskap där han inte får tillgång till sin
mamma. Han uttrycker sin rädsla inför hur hon eller det du han riktar sig
till upplösts framför hans ögon. Mammans blick inåt, i citatet ovan, kan
tolkas som en gestaltning av depression.
Främst är det sin egen tystnad han ger uttryck för i det han skriver.
Breven börjar med nr 114 och slutar med brev 125. De 113 breven före
berättelsens början förmedlas inte utan blir en del av Elias tystnad. En del
av breven är också dikter han har fastnat för och ”brev 121” (s 95) saknar
helt innehåll, han lyckas inte uttrycka något efter att han och hans pappa
pratat om mamman. Men också ett tomt brev som endast numrerats är
talande. Tystnaden uttrycker Elias stumhet inför mammans frånvaro och
blir än mer laddad då detta synliggörs i att han inte talar till henne utan
bara skriver brev 121 och sedan inte kan formulera någonting alls. Vid
diskussionen med pappan är det främst Elias pappa som pratar eftersom
Elias inte förmår formulera sina känslor i ord. Senare ersätter Elias det
outsagda i brev nr 121 med en dikt av Erik Gustaf Geijer (s 125), men i
den första versionen är Elias stum.
219 Österlund (2005). s 74.
119