Frigjord oskuld - Doria

78
din är ju alldeles blöt ... så ... så ... (Tillträde till festen 1969, 51)
Annika fokaliseras och hennes röst förmedlar vad Jacob säger som om
han skulle tala själv. Återgivningen är Annikas vilket gör att den tröstande
rösten snarast riktas även i efterhand till henne själv. Annika berättar
vidare att hon som liten duktig flicka gjorde som hon blev tillsagd och
snart har hon glömt att hon ”bekymrat sig över ett så fint och krångligt
ord som identitet ...” (s 52) Hennes förklaringar framförs än en gång
med tvekan vilket synliggörs genom interpunktionen. Å andra sidan kan
återgivningen också tolkas som kritisk till att Jacob både uppvisar rädsla
inför hennes tårar och tar på sig en beskyddarroll, vilket är det Annika
har ifrågasatt.
Bourdieu utvecklar diskussionen kring det symboliska våldet och visar
att det är inbyggt i systemet så att en medvetandehöjning inte automatiskt
kan kullkasta de symboliska ordningarna. 162 Det räcker därmed
inte endast med ifrågasättande för att synliggöra och omintetgöra den
symboliska ordningen. Som strukturerande system är den symboliska
ordningen för hårt knuten till integrerade värderingar. Även om Annika
är medveten om sin underordning och resonerar kring den, förmildrar
hon samtidigt Jacobs sätt att förminska henne. Hon har internaliserat
den symboliska ordningen, men även tagit ställning till sina känslor för
Jacob. Detta gör att hon kan förstå att positioner, som Jacobs i förhållande
till henne, innebär att hans kunskap är mer värd ur ett samhälleligt
perspektiv. Hennes position förändras inte trots hennes medvetenhet.
Den symboliska ordningen är oförändrad eftersom den är inbyggd i hur
karaktären agerar. Tvåsamheten verkar få sig en törn av diskussionen eftersom
Annika väljer att inte kontakta Jacob då hon flyr efter att ha fått
det ödesdigra beskedet om att hon ska dö. Samtidigt innebär hennes vetskap
om att de värderas olika inte en handling som kräver förändring.
162 Pierre Bourdieu (2001). Masculine Domination. (Övers.) Richard Nice. Stanford:
Stanford University Press. s 33-42. Den symboliska ordningen i bourdieusk anda ska
då ses till skillnad från hur Jacques Lacan (1977) använder symbolisk ordning för att
beskriva hur språket fungerar som ett sätt att förstå världen. Écrits: A Selection. (Övers.)
Alan Sheridan. London: Routledge.