Frigjord oskuld - Doria

man vänder sig till någon som ska hjälpa henne. 352 Detta är nedtonat
då Edelfeldts roman ges ut som ungdomsroman, det vill säga mamman
säger inte att hon talar med någon som ska lösa hennes problem även
om hon fortfarande riktar sig till en utomstående. Psykologens roll i de
olika berättelserna hör ofta ihop med frågor om sexualitet. Karaktärerna
gör sexualiteten betydelsebärande för deras heterosexuella mognadsimperativ.
Marianne Hirsch poängterar vilka olika uttryck moderlöshet kan ta
sig. Förutom de döda mödrarna, anför hon också de monstruösa och hur
uppfattningen om den goda modern, den riktiga modern innebär att
flickan blir moderlös med en monstruös mor. 353 Mamman ser i flickan en
påminnelse om hennes eget tidigare sociala liv och vad det brukade vara.
Berättelsen om Maries mammas utsatthet visar sig ha varit ett mönster
som Marie hela tiden representerat. Brottet mot mamman har ständigt
upprepats genom flickans, Maries, existens. Marie är den oönskade dottern
och det verkar som om den aggressiva flickan får sin förklaring och
eventuellt också får en möjlighet att försöka hitta sin egen position i och
med att hon känner till sin historia. Texten lämnar öppet hur Maries och
mammans relation ser ut efter att mamman har berättat. Marie har fungerat
som mammans redskap, flickan har slagits för att mamman varit tystad.
Då den monstruösa mamman talar visar sig hennes röst beskriva det
mest förbjudna – det oönskade barnet. Men Marie kan också konstruera
en ny förståelse utgående från det svar hon fått. Marie upptäcker att hon
känner annorlunda för sin mamma:
– Lilla Marie, säger mamma och stryker mig över håret.
Och hon säger det igen:
– Lilla Marie.
Och när hon säger det känner jag nånting för henne som jag inte brukar känna.
Jag tror att det är ett slags ömhet. (Lilla Marie 1995, s 267)
352 Mamman i vuxenvarianten säger: ”Snälla ni, vad ska jag göra för någonting? Vad
menar ni med att ni inte kan svara på det? Ni är ju utbildad för att lösa problem? Det är
ju det ni är till för, eller hur?” Inger Edelfeldt (1977). Duktig pojke! Stockholm: Bokád.
s 185. (kursiv i orig.)
353 Marianne Hirsch (1989). Mother/Daughter Plot. Bloomingdale: Indiana U. P.s 46-
50.
197