Frigjord oskuld - Doria

Marie avläser Jacobs avsikter och omskriver hans beteende. Hans närmande
blir mistänkliggjort då hon synliggör Jacob såsom hon anser att
han uppfattar sig själv. Hon tar avstånd från det gängse flickperspektivet
då hon säger att han av de flesta skulle betraktas som en ”sötnos”. Om
hon själv är den tionde flickan som inte ser honom så, säger hon inte rakt
ut. Hon accepterar hon inte hans överlägsna attityd. Marie underordnar
sig inte det förväntade flickbeteendet.
Sexuellt ofredande är en av orsakerna till att hon tvingas lämna sin
skola och skickas till Solhöjden, en skola och ett behandlingshem för
ungdomar med problem. Hon försvarar sig själv, men hon har också
blivit tillfrågad om hon mot betalning kan slå en pojke som trakasserat
andra. Hennes version av vad som hänt tillmäts inte tillräcklig trovärdighet
på grund av misstankarna om att hon handlat aggressivt mot betalning.
Marie tar dock inte emot betalningen, utan blir tvärtom själv utsatt
för samma behandling:
I ett hörn borta vid elementen satt Anton och två av hans polare. Medan jag
höll på vid mitt skåp kom dom och ställde sig bredvid mig och började prata
om min häck och mina bröst och om allt möjligt precis som om jag inte var där.
Dom skulle ta mig sa dom. Några dagar senare gjorde dom det igen. [...] Jag blev
förbannad och vände mig till Anton. ”Ta mig nu”, sa jag. ”Varför tar du mig inte
nu?” [...] När Anton ställde sig framför mig tog jag fram den [skiftnyckeln] och
klippte till honom över örat. (Lilla Marie 1995, s 128)
Marie menar att eftersom hon är storväxt behöver hon inte acceptera
gängse flickvillkor. Trots att pojkarna i hennes skola slåss oftare än vad
hon gör är det ett mer acceptabelt beteende för dem än för henne. Hon
blir avvikande, medan pojkarna bekräftar ett manlighetsideal. Hennes
storlek i kombination med det aggressiva beteendet aktualiserar det tidigare
anförda begreppet kvinnlig maskulinitet. Marie säger: ”Tjejerna ska
ta stryk.” (s 129) Pojkarnas agerande är sanktionerat, men Maries ilska
är det inte, speciellt inte då hon agerar aktivt. Hon stämmer inte överens
med det förväntade flickbeteendet eftersom flickor inte ska vara arga och
framförallt inte hämnas för oförrätter. Den våldsamma normen kräver
att hon underordnar sig pojkarnas rätt att betrakta henne. Flickor ska
inte överskrida gränserna för flickskap flera gånger, för det innebär att
199