Frigjord oskuld - Doria

Relationen mellan far och dotter har präglat flickan. Eftersom hon
lärt sig tiga inför såväl nyfikna journalister som med sina önskemål tiger
hon också då hon inte är direkt tillfrågad om sin åsikt:
Ingen frågar Lotta om något. Givetvis inte. Finns det en sjuttonårig son i huset,
så frågar ingen den fjortonåriga dottern beträffande något som rör pappans dator.
När någon i myndig ålder ska intyga att allt material är utlämnat, så blir det
mamman som skriver sitt namn, efter att än en gång ha frågat sonen till råds. [...]
Otillfrågad tiger Lotta, det är en vana hon har. (När alla ljuger 1995, s 7)
Berättelsen inleds med en polisundersökning eftersom pappan omkommit
under mystiska omständigheter. Två män kommer för att plocka
med sig hans dator. Lotta är tyst för hon vet att som flicka behöver hon
inte prata. Flickskapet gör henne osynlig i det tekniska sammanhanget
då det ”finns en sjuttonårig son i huset” och hon gör sig inte hörd. Hon
utnyttjar en undanglidande manöver där maskulinitet innebär kunskap
medan femininitet låter henne undkomma frågorna. Lotta låtsas att
flickor inget vet om teknik och att hon som flicka därför aldrig informerats
om någonting. Vivi Edström förklarar att flickan ställs inför ett
prov vilket hon ska bestå för att kunna visa sin solidaritet med pappan.
Flickan ska ändå inte ge avkall på sin personlighet utan provet inbegriper
att hon utvecklas inom relationen och som individ. 384 Den tigande
Lotta kan dölja det hon vet eftersom ingen frågar henne. Det är tydligt
att hon känner till något som ingen annan gör eftersom hon medvetet
väljer tystnaden.
Syskonkärlek i det dolda
Pappans inflytande över dottern är stort i Pohls roman, men även om
hon i sitt förhållande till honom lärt sig att tiga finns det än mer orsak till
tystnad då det gäller Lottas bror. Syskonens intima incestuösa relation
föranleder att Lotta upprepade gånger återkommer till sina skamkänslor
över deras förhållande. Både Kickis och pappans död är också relaterade
till hur hon skäms över förhållandet till brodern:
384 Edström (1984b). s 54.
217