Frigjord oskuld - Doria

Pojkens relation till flickskapet
Dansar Elias? Nej!
I Katarina Kieris Dansar Elias? Nej! (2004) spelar huvudpersonen Elias
slutenhet och inåtvändhet en avgörande roll för berättandet. Berättelsen
är formulerad ur ett jagperspektiv och skildrar Elias väg ut ur sorgen som
han bär på efter mammans försvinnande. Berättaren Elias är hellre tyst
än talför i situationer med andra karaktärer, men istället är stumheten
desto ordrikare uttryckt då han förmedlar sin situation inuti sig själv.
I texten är varken kön eller sexualitet avgörande för hur Elias uppfattar
världen, åtminstone inte uttryckt som någonting problematiskt som
Elias ständigt måste förhålla sig till. Pojkberättaren Elias behöver inte
anstränga sig för att passa in då det gäller kön eller sexuell preferens. Han
representerar en naturliggjord, normaliserad manlighet eftersom hans
omgivning inte ifrågasätter hans könskonstruktion. Hans maskulinitetskonstruktion
är ändå inte en form av hegemonisk maskulinitet, det vill
säga han har ingen maktposition. Samtidigt handlar det heller inte om
att direkt vara delaktig i hegemonin utan Elias maskulinitet är tydligt
konstruerad som en kategori vars regler han både omfattar men också
omformulerar. Vanligen är det därmed Robert Connells och James W.
Messerschmidts tidigare anförda lokala hegemoniska maskulinitet som
Elias omfattar. 217 Detta eftersom berättandet oftast förhåller sig till den
lokala arena som Elias agerar inom, det vill säga familjen och skolan.
Avgörande för Elias är att hans relationer överlag blivit lidande då
mamman försvunnit ur hans liv. Mammans frånvaro ventilerar Elias
i brev som han riktar till henne. John Stephens begrepp New Age Boy
beskriver en manlighetskonstruktion som använder sig av skrivandet.
Den skrivande pojken utvecklar sin kreativitet och bejakar en mer känslobetonad
manlighet än pojkscheman som Old Age Boy eller Mommy’s
Boy. 218 Maria Österlund vidareutvecklar Stephens kategorier och talar
om Macho, Mjuk Pojke och Mes och upprättar en pojkmatris i relation
till flickmatrisen. Österlund påpekar att ”pojktyperna bygger på ett
avståndstagande från flickor” detta i motsats till flicktyperna som ofta
217 Jfr Connell och Messerschmidt (2005). s 849.
218 Stephens (2002).
118