Frigjord oskuld - Doria

lade homosexualitet som Mallan anför kan breddas genom en tredje intim
vänskap. Kim är iakttagande både av sig själv och av andra karaktärer.
Mörker och mystik är en del av karaktäriseringen. Det utsläppta håret
understryker det mystiska eftersom det innebär att de flätor Juliane har i
skolan är en annan sorts iscensättning. Hemma hos sig själv klär Juliane
av sig den duktiga flätflicksklädnaden.
Vänskapen mellan Kim och Juliane blir ett sätt för Kim att hitta en
ny röst, som fungerar som ett aktiverande uttryckssätt. Visserligen har
de redan innan de lärt känna varandra läst liknande böcker. Båda har till
exempel fördjupat sig i Homeros och är intresserade av grekisk mytologi.
Dessutom ägnar de sig åt att skriva berättelser. Skrivandet för Juliane och
Kim följer de mönster som Trites påpekat att är centrala för den konstnärliga
flickan. Flickan utvecklas och förstår att hon är annorlunda än
andra flickor. Men skrivandet är samtidigt bara en del bland andra aktiviteter
flickan ägnar sig åt för att utvecklas. 443 Det skrivande som flickorna
praktiserar skiljer sig från hur tidigare karaktärer i mitt material använt
skrivandet. Medan Laura i Ingen grekisk gud, precis närmast snubblar in
på skrivarbanan och Marie i Lilla Marie använde skrivandet som ett tidsfördriv,
är Julianes och Kims skrivande en medveten handling för att ge
uttryck för sitt konstnärliga intresse.
Kim och Juliane diskuterar inledningsvis sina egna berättelser:
”Brukar du skriva berättelser själv?” frågade hon. ”Ja”, sa jag och tänkte skamset
på en ”följetong” som jag hade skrivit och ritat teckningar till. Den hette Kärlek
utan gräns och låg i ett brunt igenklistrat kuvert längst ner i min hurtslåda.
(Juliane och jag 1982, s 47-48)
Det flickorna skriver kan betraktas som ett medel för att uppfatta sig
själv genom språket. Kim skäms över sin ”följetong”. Hon är oroad då
hennes bror läser en text hon skrivit eftersom hon överför sina egna tankar
och fantasier i texten och känner sig blottad. De texter flickorna skriver
handlar om det skrämmande och innehåller gotiska motiv som slott,
trädgårdar och oförklarliga mord. Mattias Fyhrs läsning av Juliane och
jag som gotisk romans, sträcker sig även till att lyfta fram de texter som
443 Trites (1997). s 63-79.
253