Frigjord oskuld - Doria

70
ögongloberna som värker och hettar av trötthet, drar läpparna åt sidan och ler
ett fånigt leende. (Tillträde till festen 1969, s 32)
Hennes beskrivning är avskalad och går in i detalj då hon ser mer än det
andra kan se utifrån, hon ser under huden. Det välbekanta är förrädiskt
eftersom hon är medveten om att det under ytan finns något som kommer
att förändra hennes kroppsuppfattning. Hon försöker hitta förvandlingen,
för att möta sitt ansikte och se om det nya lämnat spår. Annika
betraktar sig själv men lyckas inte få syn på vem hon är.
Den kroppsliga beskrivningen som förmedlas i den personliga berättarrösten
är nästan som en inre resa, även om det är sitt yttre hon granskar.
Annikas yttre verkar nästan upplösas inför hennes kritiska blick.
Kristin Hallberg menar att flickan som betraktar sig själv i spegeln söker
efter sig själv. Sökandet blir en självprojektion, ett sätt att försöka komma
till rätta med vem det är som avtecknas i den reflekterande bilden. 147
Senare betraktar Annika sig själv i ett annat ljus:
I natt låg jag ett tag naken i sängen och såg på min kropp. I den svaga belysningen
från stearinljuset var den varm och mjuk och levande. I ett våldsamt anfall av lust
värkte jag av längtan efter Jacob. Jacob den förste och den ende som tagit min
kropp i besittning. Som jag givit mig åt som det hette förr i världen. [...] Men när
vi träffas igen så vet han det redan.
Och hur ska vi då kunna älska tillsammans, inte kan man älska med en kropp
som har döden inom sig ... (Tillträde till festen 1969, s 33)
Kroppen objektifieras i uttrycket ”tagit min kropp i besittning” eftersom
detta för tankarna till ägande, det vill säga pojkvännen Jacob förfogar
över Annikas kropp. Detta förstärks i att Annika föreställer sig, om än
gammaldags, att hon gett kroppen åt Jacob. Annika känner sig ambivalent
i förhållande till hur lusten väcks trots att kroppen verkar ha förrått
henne. Hennes tvetydiga inställning framhävs då hon ser kroppen i
stearinljusets sken och det dunkla ljuset gör att hon uppfattar sin kropp
som levande. Detta ställer hon i relation till att hennes kropp på grund
av sjukdomen blivit främmande. Butler använder begreppet den konsti-
147 Kristin Hallberg (1998). ”Änglaprinsessa och flickbyting. Några svenska flickskildringar.”
Kristin Hallberg (red). Läs mig sluka mig! en bok om barnböcker. Stockholm:
Natur och Kultur. s 136.