Frigjord oskuld - Doria

medan maskulinitetskonstruktionen osynliggjots.
Cameron och Kulick problematiserar sexualitet genom att påpeka
att det främst är samkönad sexualitet som är föremål för diskussion.
Heterosexualitet beskrivs inte som en social kategori. Detta föranleder
Cameron och Kulick att framföra antagandet om att: ”all humans have
sexuality”, vilket för dem implicerar att det inte endast är relevant att
undersöka riktningen för begär utan hellre begär i vidare bemärkelse. 138
Den diskursivt styrda sexualiteten innebär därmed att heterosexualitet
och begär framställs som självklara. Det blir då kroppen som avläses som
om den förhöll sig till antagandet om att alla ”har” en (hetero)sexualitet.
Flickan granskar sin kropp med kritiska ögon. Speciellt känslig blir
den kritiken hos Annika i Gunnel Beckmans Tillträde till festen (1969),
eftersom Annika fått reda på att hon lider av leukemi. Berättelsen är skriven
i jagperspektiv och formulerad som ett brev till en vän. Brevformen
gör det möjligt för protagonisten att berätta vad hon varit med om under
de senaste åren, eftersom det framkommer att Annika inte på länge haft
kontakt med sin barndomsvän Helena. Nyheten om Annikas sjukdom
sätter igång behovet att meddela sig med någon, men utan att hon är
tvungen att sända iväg brevet. Brevformen är inte konsekvent genomförd
utan blir en inramning kring berättarrösten.
Annika granskar sig själv både som tillhörande ett visst kön och
för att hennes kropp representeras som skev på grund av sjukdomen.
Den synliga kroppen speglar inte det hon tror sig veta att händer inuti.
Butler understryker att kön inte endast formas av reproducerande, vilket
hon poängterar att Foucault visat i sin studie The History of Sexuality.
Förståelsen av kön är också beroende av hur icke-liv eller död reglerar och
formar uppfattningar om sexualitet. Butler beskriver hur epidemier som
AIDS kullkastar den moderna värld som Foucault beskriver. Foucault
hävdar att i den moderna världen är döden inte längre relevant, eftersom
det väsentliga är det västerländska samhällets möjligheter att hålla
allting vid liv och därmed blir reproduktion det avgörande och döden
som reglerande funktion i så fall så gott som omintetgjord. Butler menar
att Foucault ändå inte fullständigt uteslutit döden som funktion utan
138 Cameron och Kulick (2003). s 7-8.
65