You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Modersrelationen ligger alltså som grund för Elias oförmåga att kommunicera.<br />
Hans inre är trots det inte tyst utan han reflekterar över sin<br />
omgivning. Som berättare lämnar han antydningar om åt vilket håll hans<br />
sexuella intressen lutar då han iakttar det han ser: ”Somliga hoppfulla<br />
har lämnat vinterjackan hemma, somliga tjejers läppar dryper av extra<br />
mycket läppglans. Våren är en överskattad tid” (s 15). Om det är pojkarna<br />
som lämnat vinterjackan hemma berättar inte Elias utan avsaknad av<br />
varmare kläder kan gälla såväl flickor som pojkar. Men han lägger märke<br />
till att flickorna vaknat upp ur vinterdvalan med läppglans som synlig<br />
effekt. Själv vill Elias inte ta del av vad markerade läppar innebär utan<br />
skjuter undan det med att kommentera våren. Han tar avstånd från det<br />
uppvaknande han ser omkring sig eftersom han själv fortfarande tre år<br />
efter sin mammas försvinnande är förlamad av frånvaron. Samtidigt kan<br />
även Elias kommentar om våren som överskattad tid tolkas som att han<br />
tar avstånd från sexualiteten överhuvudtaget. Hans ointresse underminerar<br />
vårförälskelserna och innebär också att hans heterosexualitet blir<br />
komplex då han vägrar ta del av förväntningarna på att visa känslor.<br />
Inte förrän en bit in i texten framkommer det att berättaren heter<br />
Elias och detta i samband med att Elias kommunicerar med åttaåriga<br />
Anna som bor i samma hus som han. Före presentationen av karaktärens<br />
namn är det däremot svårare att avgöra berättarens kön. Det går förstås<br />
att dra slutsatser om berättaren utgående från titeln i vilken namnet<br />
framkommer, men titlar kan vara vilseledande. 220<br />
Grannflickan Anna ställer sina frågor rakt och utan hänsyn till Elias<br />
invanda slutenhet och han svarar efter en viss tvekan med sitt namn.<br />
Lanser poängterar att autodiegetiska berättares kön vanligen formuleras<br />
implicit innan karaktärens namn explicit formulerar könstillhörighet. 221<br />
Den autodiegetiska berättaren är huvudperson i sin egen berättelse och<br />
behöver inte marknadsföra sin könstillhörighet eftersom detta för det<br />
berättande jaget ofta är självklart. Om könstillhörigheten ifrågasätts uti-<br />
220 Jfr Maria Nikolajeva (2002) som nämner till exempel Peter Pohls Janne, min vän<br />
där såväl karaktärens namn som pronomen används för att vilseleda läsaren om protagonistens<br />
kön. The Rhetoric of Character in Children’s Literature. Lanham: Scarecrow. s<br />
154-155.<br />
221 Lanser (1999). s 129.<br />
120
Change language