Frigjord oskuld - Doria

genom att framhäva det som är gemensamt för dem. Kim är hemma hos
Juliane och de ägnar sig åt att ”tjuvringa” till olika personer som de på
måfå plockar fram i telefonkatalogen:
Det blev tyst ett ögonblick i andra änden. ”Det ska jag tala om för dig om du
kommer hit och visar mig dina små bröst”, sa rösten. ”Jag satt just här och runkade,
när du ringde.” [...] ”Om du kommer hit, så ska jag visa dig min stora grej”,
fortsatte rösten.” Då la jag på luren. När jag lyfte den igen om en stund var han
fortfarande kvar. Han flåsade. Jag tryckte snabbt ner luren i klykan igen. Juliane
fnissade nervöst. ”Tänk om han spårar samtalet”, sa hon. ”Tänk om han kommer
hit och krafsar på dörren och stoppar in sin ’stora grej’ genom brevlådsspringan?”
”Då hugger vi av den”, sa jag resolut. (Juliane och jag 1982, s 78-79)
Genom att föreställa sig hur de ska bemöta den makt de utsätts för av
mannen i telefonen funderar de ut ett gemensamt försvar för hur de ska
klippa av hotet om det realiseras. De myntar begreppet ”systrar i fördömelsen”
(s 72) och denna gemenskap är en taktik för att förhindra
intrång på varandra. Flickorna motarbetar det manliga sexuella begäret
genom att utföra en protesthandling. Resonerandet kring hur de försvarar
sig mot skrämmande sexuella fantasier innebär att de formulerar en
gemenskap också med en eventuell aktion.
Kim och Juliane bygger upp en arena för kvinnlig gemenskap. Inom
vänskapsramen kan de konfrontera sina egna tillkortakommanden och
förhålla sig till omvärlden. Detta tydliggörs än mer då de tillsammans
utför ett performativt flickskap i det följande.
Växa som häxa
Häxan som karaktär i barn- och ungdomslitteratur är en återkommande
figur. John Stephens visar hur hon använts i litteratur som riktar sig till
en yngre läsekrets. Han gör upp ett schema över tre olika kategorier av
häxor: vis häxa/wise-witch, hagga/crone-witch och magisk häxa/sorceresswitch.
455 I ungdomsromanen gestaltas flickan som häxa genom hur hon
455 John Stephens (2003). ”Witch-Figures in recent children’s fiction. The subaltern
and the subversive.” Ann Lucas Lawson (red.) The Presence of the Past in Children’s
Literature. Westport: Praeger, s 195-198.
259