Frigjord oskuld - Doria

kan förklaras utgående från gener, miljö och alkohol. Det aggressiva agerandet
är sålunda situationsbundet.
Berättaren i romanen utnyttjar dubbel fokalisering. Berättaren är
heterodiegetisk och karaktärerna är vanligen noll-fokaliserade vilket
innebär att berättaren vet mer än vad de fokaliserade karaktärerna gör. 172
Romanens berättarteknik är färgad av dess samhällsklimat där flickans
och pojkens perspektiv på händelserna förmedlas. 1970-talets slagkraftiga
uttalande ”det personliga är politiskt” speglas i det som skildras.
Det är således väsentligt att det som berättas förhåller sig till sin samtid
och den medvetandehöjning som kvinnor gått in för att göra genom att
diskutera i en kvinnlig gemenskap om ”kvinnliga problem”. Berättaren
förhåller sig till karaktärerna genom att berätta, men utan att återge deras
synvinkel, hur karaktärernas livssituation upprättar specifika mönster
för deras agerande. På det sättet kan den didaktiska och auktoritära
berättaren både förklara och motivera deras respektive handlingar. De
personliga livssituationerna blir ytterst avgörande för instängdhet hos
flickkaraktären och våldsbenägenhet hos pojkkaraktären.
Både flickan och pojken genomgår under berättelsens gång en utveckling
som syftar till att de ska mogna i sig själv för att kunna hitta
tillbaka till varandra. Det är avgörande att berättelsens mål är deras återförening.
Begreppet den implicita författaren avser textens ideologiska och moraliska
attityd, vilken kan vara såväl öppen som dold. Mieke Bal utgår från
Booth och karakteriserar den implicita författaren som hela textens uttolkade
betydelse. 173 Sammanförandet av Helena och Lennart ligger som
grund för berättelsen och blir betydelsebärande. Den implicita författaren
förmedlar med pedagogiska förtecken vägen mot försoning mellan
flickan och pojken. I de olika kapitlen växlar fokaliseringen oregelbundet
vilket medför att berättaren följer flickan och pojken i händelsernas
utveckling i deras parallella utveckling. Jag kommer i detta sammanhang
att utreda hur våldet genomsyrar hela berättelsen och därmed påverkar
gestaltningen till förmån för förhandling om pojkens position. Det är
dock inte våldet i sig som är styrande utan återföreningen av pojken och
172 Nikolajeva (1998, 2004). s 172-173.
173 Bal (1985,1997). s 18.
84