Frigjord oskuld - Doria

172
SUSSYMÄNNEN SNART FAST, SUSSYS SISTA SKOLDAG, ALLT OM
SUSSYMORDET ...och Sussys bild, Sussys leende och levande i friska färger.
(Man kan inte säga allt 1999, s 36)
Freddes upplevelser av det foto som finns i tidningen på Sussy blandas
med den officiella braskande rubriksättningen. Sussys bild i tidningen,
där hon visas upp som hon var innan hon förändrats, är bilden av barnet
och den oskuldsfulla flickan. Tidningsrubrikerna är ideologiska genom
att de riktar en kritisk blick på mediernas roll genom framställningen av
Sussy. Barn- och ungdomslitteraturforskaren Peter Hollindale definierar
ideologi genom tre kategorier: den första är explicit ideologi som beskriver
social, politisk och moralisk uppfattning; den andra är passiv ideologi
som utgår från de värderingar som finns i texten; den tredje är själva
språket och hur ideologin är inskriven i de ord som används. 307
Då det gäller gestaltningen av Sussy i tidningsrubrikernas formuleringar
färgas det ideologiska perspektivet av kontrasten mellan rubriksättningen
och Sussys bild. Detta innebär att Hollindales ideologiska
kategorier samverkar. Explicit uttrycks det ideologiska perspektivet genom
att det är ett barn som sexmördats, den passiva vinklingen återger
medierna i dålig dager och språkdräkten bestäms genomgående av hur
texten betonar det skedda. Sussys ringa ålder spelar en avgörande roll
och detta i kombination med att hon mördats gör att hon genomgående
i mediebilden framställs som utan skuld. Fotografiet understryker att
rubriksättningen strävar efter att framställa Sussy som ett offer. Eftersom
rubrikerna analyseras av Fredde i det han berättar blir rubrikerna, den
icke-berättade texten, ett medel för att låta honom bekräfta sin version
av vad som hänt.
Peter Pohl betraktas som en av 1980-talets förnyare genom de berättarexperiment
han utför. 308 Detta i likhet med en annan av 1980-talets
inspiratörer Aidan Chambers som i Dance on my grave (1982) också använder
infogade texter för att bidra till förståelse av karaktären. Boken
både inleds och avslutas med tidningsnotiser som beskriver hur Hal
307 Peter Hollindale (1988). ”Ideology and the Children’s Book”. Signal 1988/55. s
27-34.
308 Se t.ex. Lundqvist (1994). s 198 ff.