Frigjord oskuld - Doria

Lunneblad undersöker hur identifikationer erbjuds och hur dessa utspelas
som performans i barnlitteratur. De redogör för hur identiteter kan
ses som ett anrop eller interpellation, det vill säga hur föreställningar om
subjekt konstrueras utgående från relationer till andra. Subjektsblivandet
blir då något inlärt och uppfattat utgående från erfarenhet om vad olika
aktörskap innebär. 277
Mängden anrop i När alla ljuger breddas även av de rapporter om
mordet, vilka förmedlas genom tidningsartiklar. Rapporteringen skapar
distans i gestaltningen genom kritiska iakttaganden. En journalist är
misstänksam angående hur saker och ting hör ihop och frågar efter den
bil som Kicki sägs ha stigit in i:
Fram till ”Kentas” entré på polisstationen visste polisen inte mer än att Kicki, efter
lördagens danskväll på ”Duckies”, hade stigit in i en ljus och stor bil. ”Kenta”
kunde upplysa om att den stora bilen var av märket Mercedes. [...] Idag kanske
vi frågar oss i vad mån polisen fäste något som helst avseende vid uppgifter som
lämnades av en i det närmaste mordmisstänkt färgad artonårig yngling. [---] En
ljus Mercedes – vad tänkte man hos polisen, när senare samma fredag rapporterades
att en beige Mercedes hade hittats kvaddad utanför Uppsala? (När alla
ljuger, 1995, s 114-115)
Avgörande är hur klasstillhörighet framhävs i journalistens undran.
Mordet blottar sanningar som inte tål dagsljus. Den stora bilen av märket
Mercedes är en samtidsmarkör för maktposition, medan Kicki och
”Kenta” misstänkliggörs. Kicki för att hon stiger in i bilen och ”Kenta”
på grund av hudfärg.
Flankflickan tystas genom mordet, men varför sägs aldrig rent ut.
Våld mot flickor är ett återkommande motiv i Peter Pohls gestaltningar,
redan i Janne, min vän (1985) berättas om den utsatta flickan. Dessutom
sker våldsbrotten i kombination med att våldshandlingarna sällan utreds.
De övriga karaktärerna, som undkommer direkta våldshandlingar,
tiger helt och hållet eller undviker att berätta allt. Även Lotta i När alla
ljuger uppmanas än en gång att tiga eller att åtminstone inte säga mer än
277 Maj Asplund Carlsson och Johannes Lunneblad (2008). ”’När han är arg är han
turkisk’. Identitetsskapande i Lin Hallbergs kompisbokstrilogi.” Educare – Vetenskapliga
skrifter 4(1). s 7-8.
155