Frigjord oskuld - Doria

Lennart spelar gitarr och sjunger blir han en given medelpunkt. Helena
upplever att en pojkvän ger henne mer status, rent av synliggör henne
som attraktiv. Till en början är festen trevlig, tills Svenne dyker upp.
Helena har tidigare, i nian, varit tillsammans med Svenne, men gjort slut
på förhållandet då han visat sig dricka för mycket och även ha slagit vad
om att han ska ha sex med henne. Svenne låtsas däremot att deras förhållande
varit bra, detta för att Lennart, som vägrar dricka ur Svennes
vodkaflaska, ska bli svartsjuk:
86
Det var då Svenne satte igång och tråkade honom på allvar. Dillade om mammas
gosse och om att Lennart var feg och frågade om han händelsevis hade permission
från torken och sånt där. (Ett slag i ansiktet 1976, s 11)
Svenne använder nedsättande omdömen för att få Lennart att framstå
som antingen en osjälvständig man eller som en alkoholist som slutat
dricka. Anspelningen på ”mammas gosse” hör också ihop med pojkskapets
krav på hurdan pojken bör vara. Detta kan också tolkas i relation
till hurdan pojken inte bör vara enligt heteronormativt mönster; han
måste undvika att väcka associationer om femininitet. John Stephens
pojkschema Old Age Boy, New Age Boy och Mommy’s Boy aktualiseras
i kategorin Mommy’s Boy som beskriver privilegierad, modersberoende
omanlighet. 175 Svenne hävdar sig själv på bekostnad av Lennart.
Modersberoendet och alkoholistanspelningarna innebär att Lennarts
manlighet misstänkliggörs. I sin diskussion om hegemonisk maskulinitet
menar maskulinitetsforskaren Robert Connell att maskulinitet får
varierande uttryck beroende av olika historisk tid och plats. Den hegemoniska
maskuliniteten är överordnad andra former av maskulinitet
och konstruerar en maktposition. Hur hegemonin uppfattas producerar
vad som för tillfället är den accepterade överordningen i ett visst sammanhang.
Hegemonin erbjuder en kollektiv bild av maskulinitet, där
175 John Stephens (2002). ”A Page Just Waiting to Be Written On.” Ways of Being
Male. Representing Masculinities in Children’s Literature and Film. John Stephens (red).
London: Routledge. s 44. Se även avsnittet Pojkreflektionen konfronteras med flickintimitet.
I detta samband redogör jag även för Maria Österlunds (2005) utveckling av
Stephens pojkschema.