Frigjord oskuld - Doria

Fredde hoppas på att få höra Jessica berätta om vad de egentligen haft
för sig i lekparken, varför de befunnit sig just där och vad som hände den
kväll Sussy blev mördad. Scenen kan även relateras till ett liknande lyssnande
i Peter Pohls Kan ingen hjälpa Anette? i vilken det är psykologen
som lyssnar på en tigande Anette och även ”hör” henne tala i tystnaden.
Anettes tystnad framstår i sammanhanget som öronbedövande eftersom
hennes tigande är ett störande beteende. Hon tiger då hon borde uttrycka
sig. 322 Precis som för psykologen i Kan ingen hjälpa Anette? belönas
även Freddes insiktsfulla väntande i Man kan inte säga allt med korta
förtroende som han sedan får pussla vidare med. Jessica och de två andra
flickorna som vistats i lekparken då han sprungit förbi ägnar sig dels åt
att ljuga, dels åt att inte berätta allt. Den hemlighet Jessica bär på, nämligen
inblandning i barnpornografi, är omöjlig att ventilera på grund av
normen för ett respektabelt flickskap där sexuell aktivitet innebär skuldbeläggning
för flickor.
Det är i tystnaden som Fredde får försöka hitta svar. Detta blir också
tydligt då han ställer mamman till svars för Sussys dagbok eftersom där
kan finnas svar på de frågor han har om Sussys förehavanden. Men mamman
har tystat Sussys egen röst även i dagboksform genom att låta dagboken
följa med i kistan vid kremeringen. 323 I texten lyfts betoningen
fram i kursiv: ”Ingen får läsa Sussys dagbok, hör du det!” ( s 130) Även
om mamman för flickans talan hos polisen har hon uppfattat dagboken
som en intim skildring, något som Sussy själv borde få bestämma över
och därför låter hon Sussys röst försvinna. Den skrivande flickans röst
omintetgörs i mammans handling, skrivandet får inte visas upp vilket
innebär att dagboken inte kastar något nytt ljus över Sussy. Den intima
dagboksskildringen berövas Fredde eller bevaras av Sussy, beroende på
vilket perspektiv som betonas. Mamman vägrar ta del av den privata texten,
kanske även för att skydda sig själv. Hon för skenbart flickans talan
hos polisen men samtidigt vägrar hon lyssna på henne.
322 Franck (2008).
323 Österlund (2003) uppmärksammar också mammans kontroll av Sussys dagbok.
Österlund menar att mamman effektivt tystar flickan då hon låter dagboken brännas
med flickans kista. s 131.
180