Frigjord oskuld - Doria

till femininitetens görbarhet. 333 Marie betraktar inte sitt utseende som
en investering eftersom hon vägrar vara möjlig att betrakta överhuvudtaget.
Hon rättar sig varken efter femininitet som konstruktion eller efter
att detta skulle innebära en naturlighet hon accentuerar. Detta framställs
i det berättade då hon beskriver sitt yttre genom sin storlek men i övrigt
knappt alls. Marie ägnar sig inte åt att skärskåda sig själv i spegeln såsom
till exempel Annika i Tillträde till festen. Marie uttrycker inget kroppsligt
ifrågasättande, hennes kropp är inte föremål för hennes mognadsprocess.
Å andra sidan blir tystnaden kring hennes kropp så pass markant att den
ihjältigna kroppen blir relevant.
Maries sökande efter sig själv utgår från hennes ovilja inför det föreskrivna
flickskapet. Detta leder till ständiga gränsöverträdelser. Hennes
aggressivitet ifrågasätts av hennes omgivning, eftersom reglerna för flickbeteende
är internaliserade och en flicka som agerar våldsamt kan inte
accepteras i skolmiljön. Hon sparkas ut ur sin skola och placeras i en specialskola
där hon får tala med en psykolog. Marie är tillsammans med
sin mamma hos psykologen som inleder diskussionen med att försöka ta
reda på vem Marie är och varför hon befinner sig i den nya skolmiljön:
– Vi vet ingenting om dig, Marie, förutom att du just har blivit inskriven. Kan
inte du berätta varför du är här?
– Varför jag är här? säger jag. Tja, inte vet jag.
– Även om du inte vet så har du antagligen nån teori, säger Sara och ser på mig.
Hon har ett sånt där utseende som gör att man har svårt att neka henne nånting.
Jag kan ge mig sjutton på att om mamma såg ut som Sara så skulle hon få röka i
det här rummet utan att nån sa nåt. Det finns faktiskt såna människor, såna som
ingen säger emot för att de ser så vänliga ut.
– Det är väl för att jag slåss.
– Det är klart att det är för att hon slåss, säger mamma och skruvar på sig och det
knarrar om hennes stol.
– Marie har alltid varit arg av sig. Hon har ett hemskt humör. Man kan bli rent
rädd för henne. Jag har aldrig förstått varför hon är så arg. Jag tror inte hon vet
det själv ens. (Lilla Marie 1995, s 125)
Frågan om vem Marie är upprepas på olika sätt i texten. Marie iakttar sin
omgivning och ser hur den förhåller sig till hennes mamma. Sessionen
333 Ambjörnsson (2004). s 160.
187