Frigjord oskuld - Doria

174
sen vill kommentera eller tala klarspråk. Kommentarerna är reportrarnas
egna, klarspråket presteras av psykologer, sociologer, främlingar långt
borta, som ingenting vet om Nedringe [...] ingenting alls vet alla som yttrar
sig så insatt, ingenting känner de till utom sina egna teorier om hur det
går till när det kokar under ytan och varbölder spricker [...] (Man kan inte
säga allt 1999, s 97)
Freddes berättarröst blir förklarande då han försöker visa att han tvivlar
på den bild som framställs av hans systers mördare. Hans röst ger sken
av att reflektera över det skedda men samtidigt uttrycks detta genom
ett ifrågasättande av vuxenvärldens sätt att analysera händelseförloppet.
Berättarrösten är alltså Freddes, men genomgående förmedlas ett
ideologiskt perspektiv. Tolkningen, av vad det är som ska utläsas ur det
mord som är föremål för Freddes intresse, domineras av det ideologiska
perspektivet. Fredde fungerar som språkrör för den implicita författaren
och ventilerar misstänksamhet mot expertisens uttalanden. Samtidigt
döljer den kritiska inställningen till expertisen att även Fredde är en av
de iakttagande – han kan inte heller förmedla annat än det han känner
till. Därmed går han främst den implicita författarens ärenden och
framför strukturella problem, medan Sussys utsatthet endast blir en del
av ett större sammanhang. Då flickan drabbas av explicit våld tar författaren
till andra distanseringsmetoder för linda in gestaltningen och
i Man kan inte säga allt fungerar pojkberättaren som en distanserande
röst. Sussymordet är en kugge i ett större spel, men Sussy är en nedtystad
spelbricka.
Blottställd flicksexualitet
Flickan kommer aldrig själv till tals i berättelsen, hennes historia skildras
genom Fredde. 312 Övriga karaktärer försöker hjälpa honom att komma
till rätta med det han genomlever och bidrar till förståelsen av systerns
utsatthet. Sussy har enligt Fredde förändrats ganska plötsligt då hon varit
mellan elva och tolv år. Han försöker protestera mot hennes nya framtoning
i en diskussion med mamman. Fredde återberättar samtalet som
312 Jfr Österlund (2003b) som problematiserar flickans tystnad i romanen.