Frigjord oskuld - Doria

sluta vara flicka. Snarare hittar hon en väg som för henne till en ny medvetenhet:
264
Jo, visst var jag kär i Kuno – i min fantasi-Kuno. Med trollglimten i ögat och
de mjuka läpparna och de smala känsliga händerna. Honom som jag träffade i
skuggan av cypresserna. Men den riktige Kuno, som pratade med de andra killarna
om mopeder och brudar; vad skulle jag säga till honom? (Juliane och jag
1982, s 154)
Vänskapen till Juliane utvecklar Kim till en ny mognad, som tar sig uttryck
genom en medvetenhet i till exempel Kims kärlek till Kuno. Hon
talar om sin drömbild av Kuno och inser att det är en romantisk kärlek
som inte grundar sig på något verkligt utan att hon fantiserar. Det medvetna
förhållningssättet till sexualitet hör ihop med ungdomsromanen
antingen så att den unga karaktären uttryckligen funderar kring sin eller
andras sexualitet eller för att sexualiteten av olika orsaker blir föremål för
diskussion. I Katarina Mazettis Det är slut mellan Rödluvan och Vargen
(1998) berättar huvudpersonen Linnea om hur hon trodde att hon var
tillsammans med en pojke men sedan upptäcker hon att såväl hon själv
som han är intresserade av pojkar. Hon skräms av hans sexualitet på
grund av sin egen okunskap och menar att hon reagerar på fel sätt. För
som hon själv säger går hon inte omkring och är ”Sexuell hela tiden”. 463
De känslor som Kim och Juliane har för varann uttrycks tydligast
i de utförda seanserna. Kim berättar hur hon känner inför Juliane.
Gestaltningen görs explicit metaforisk som om det var en dröm i vilken
flickorna smälter ihop till en och blir varandra:
Och så kände jag det. Väggarna kring oss smälte undan och skymningen trängde
in i rummet, svalkande och full av knappt hörbara locktoner. Den fyllde hela
mig. Och plötsligt förnam jag någonting annat; för bråkdelen av en sekund erfor
jag Julianes närvaro på ett nytt sätt. Jag kan inte förklara det. Om man verkligen
har en själ, så var det kanske våra själar som snuddade vid varandra. Det var en
underlig upplevelse, nästan skrämmande. Som att nästan, nästan känna hur det
kändes att vara Juliane. Att vara ett annat jag. (Juliane och jag 1982, s 158)
463 Katarina Mazetti (1998). Det är slut mellan Rödluvan och Vargen. Stockholm:
Alfabeta. s 35.