Frigjord oskuld - Doria

och kunskap om sexualiteten. 167 Lena Kjersén Edman observerar, vilket
jag tidigare påpekat, att språket förändras och detta sker då Annika läser
Nalle Puh. Annikas sönderhackade meningar behövs inte för att beskriva
hur hon återfår fotfästet. 168 Annika växer in i sin situation och utnyttjar
barndomens trygghetsfaktorer för att finna fotfäste. Även platsen hon
befinner sig på är sammankopplad med tidigare vistelser och därmed
som ett skydd mot omvärlden. Hennes vistelseort är ett idylliskt helande,
en tillflykt till pastoralen.
Annikas avbrott på landet utan Jacob visar sig vara viktig för hennes
självförtroende. Hon känner att vistelsen gjort henne starkare inför
mötet med pojkvännen. Jacob har ringt och talat om att hon ännu inte
ska ge upp hoppet om sin kropp. Annika funderar främst på att inte vara
den hon varit, inte längre vara den beroende flicka som låtit sig formas
av Jacob:
Om bara jag lyckas behärska mig, orkar låtsas riktigt bra – det är ju vår sista
chans att träffas ensamma. Annat än bara i sjukrummet ... Det måste gå. De här
ensamma dagarna har trots allt gett mig ... ett slags styrka.
Jag har vältrat mig i så mycket i snyft och ångest och självmedlidande, så jag
har bestämt fått nåt slags hårdare skinn på själen. (Tillträde till festen 1969, s
107)
Hon fortsätter ändå att skärskåda sig själv, full av tvekan inför vem hon
vill vara. Hon är också inställd på att låtsas att allt är som det borde vara.
Samtidigt tycker hon inte att det är viktigt, hon vill inte träffa något inre
jag. Hon uttrycker inte någon nyvunnen identitet utan ett föränderligt
subjekt som är ett instabilt agerande och att styrkan i just detta rörliga
ger ”skinn på själen”. Från att ha ventilerat kollektiva problem återgår hon
till sin personliga situation eftersom döden är mer överhängande än en
eventuell kvinnlig gemenskap. Hon upplever att hon har större behov av
Jacob och skjuter undan kollektivet.
Annikas vistelse beskriver också det Annis Pratt betraktar som en
167 Jfr Maria Nikolajeva (2000) använder Nalle Puh som exempel på den cykliska tiden
vilket brukar beskrivas som karaktäristiskt för barnlitteratur. From Mythic to Linear.
Time in Children’s Literature. Lanham: Scarecrow Press. s 6-7.
168 Kjersén Edman (1990). s 40.
81