Frigjord oskuld - Doria

164
betraktade henne som en jämlike. Jag fattade bara inte hur hon kunde springa
omkring i deras avlagda kläder utan att själv känna sig som en andrahandsvara!
(Juliane och jag 1982, s 36)
Kim förvånar sig över Yvonnes försök att anpassa sig efter en modell som
Kim ser som förlegad eller snarast som avlagd i och med att Yvonne iklär
sig ”gamla” kläder. Kläderna blir som en dålig upprepning. Yvonne
kan inte uppvisa rätt sorts utseende då hon som Kim påpekar, är en
”andrahandsvara”. Inom den krets som sätter reglerna är det väsentligt att
själv vara en avgörande del. Yvonne däremot kopierar de andra flickorna
utan att själv ha status.
Skeggs åskådliggör hur arbetarklasskvinnorna i hennes studie agerar
utgående från erkännanden av vilken position de har utgående från representationer
av kön, klass och heterosexualitet etc. Kvinnorna omfattar
andras erkännanden och dessa anförs i relation till värdeomdömen.
Medvetenheten handlar om såväl verkliga som imaginära uppfattningar
om hur kvinnorna bedöms. Detta avspeglas i olika responser som inverkar
på subjektskonstruktionen. Erkännanden gör att kvinnorna ständigt
måste värdera sig enligt hur de rangordnas. 293 Kim i Juliane och jag gör
ständigt värderande omdömen om de övriga karaktärerna. Hon förhåller
sig därmed till de uppfattningar som hon tolkar genom omgivningens
responser till varandra.
Kim betraktar Yvonne utifrån och uppfattar att Yvonne inte tillförskansar
sig något större utrymme utan tvärtom förminskas eftersom
hon blir en sämre kopia. Kim bedyrar att det är väsentligt att inte sticka
ut, samtidigt som det är fundamentalt att inte heller underordna sig.
Kategorin våldsam norm är motsägelsefull då det både gäller att erkännas
och att agera i enlighet med hur värderingar inverkar på vad som är
acceptabelt beteende. Motsägelsefullheten ligger i att erkännandet både
är de andras blick och den egna självregleringen som förutsätter ett visst
sorts beteende och framtoning. Självregleringen innebär att flickan är
medveten om värderande omdömen och rättar sig efter dessa.
Att vara flicka innebär således att följa en eftersträvansvärd modell,
en flickmatris, men mönstret är inte entydigt utan beroende av samman-
293 Skeggs (1999). s 13.