Frigjord oskuld - Doria

påverkat henne:
76
Långsamt upptäckte jag att jag var som en fullproppad docka, en docka som
kunde tala och nicka och svara intelligent och medvetet och som visste en massa
om väsentliga ting, om samhällsengagemang och protester och allt vad du vill.
Men som ingenting visste om sig själv ... (Tillträde till festen 1969, s 42)
Dockan kan också ses i samband med den döende kroppen, då Annika
ser sig själv blir hon till eller får syn på hur hon reflekteras som docka,
alltså ett objekt som är möjligt att kontrollera. Även Jacobs manlighet
bekräftas i dockan som är underordnad och därmed möjlig att styra.
Det blir en lättnad för henne att flytta till Agnes även om Jacob fnyser
åt Agnes borgerlighet. För Annika innebär samtalen med Agnes, som
representerar en äldre generation, att Annika lär sig mer om sig själv.
Hennes kunskapshunger vaknar för att förstå vad i det docklika hon vänder
sig emot. Den äldre generationen får ofta i ungdomsromanen rollen
som förmedlare mellan den unga och föräldrar. För Annikas del är både
Agnes och hennes farmor de personer som Annika kan tala med när
mamman och även pojkvännen står henne för nära. Agnes och farmodern
blir kvinnliga vägvisare, vilka ska hjälpa Annika att hitta sin plats
i samhället. Som guider för Annika representerar de även förenande gemenskap.
Tillsammans med Agnes och farmodern kan Annika få stöd,
men också diskutera erfarenheter på jämlik nivå.
Lanser framhåller att för den kollektiva rösten är den kvinnliga gemenskapen
väsentlig. Det kollektiva kan inte representeras utan att
också aktualisera vad som är gemensamt. 158 Den kollektiva rösten blir
för Annikas del ett sätt att växa genom den kvinnliga gemenskapen, och
samtidigt uttrycka kvinnlighet som en delad erfarenhet. En del av detta
är de böcker som Annika läser.
Litteraturläsning spelar en avgörande roll för Annika, som berättar
att hon läser Betty Friedans Den feminina mystiken (1968) som hon hittar
hemma hos Agnes. Hon frågar Agnes när hon funnit sin identitet och
får till svar att Agnes inte ännu tycker sig ha någon identitet. Dessutom
tycker Agnes att hon gärna kan läsa något som är mer underhållande och
158 Lanser (1992). s 22.