Frigjord oskuld - Doria

fall försöka:
108
– Vill du gå med och fika ?
Vem sa det? Jag? Hur kan jag fråga något så idiotiskt? Varför inte bara
stå kvar, överlämna handlingskraften till dem som behärskar den? Men
nu är det för sent, bara ånger återstår. Jag vågar inte se på honom. Vill
inte se när han hajar till över frågan, när något stramar över ögonen, när
han skrattar ett glädjelöst och torrt litet skratt. (Ingen grekisk gud, precis
2002, s 81)
Läraren Anders Strandberg reagerar negativt på Lauras invit, han verkar
närmast skrämd över att en ung flicka tar initiativ till en relation som
i omgivningens ögon skulle vara inkorrekt. Laura tittar inte på Anders
Strandberg när hon frågar, men betonar seendet, vilket gör att hon upprepar
sitt tidigare agerande där ögonkontakten gjorde henne till en aktiv
iakttagare. Hon vill att han ska titta på henne. Betraktandets makt aktualiseras
när Laura undviker ögonkontakt. Hon är medveten om att Anders
Strandbergs kroppsspråk säger att hon överträder gränsen för acceptabelt
umgänge. Hennes undanglidande blick föregås av ett initiativ som sedan
motsägs i hennes önskan om att uppmärksammas. Hennes beskrivning
av hur Anders Strandberg reagerar motsäger hennes undanglidande.
Även denna gång blir den iakttagande blicken tydlig, gestaltningen snarast
framhäver att Laura ljuger då hon hävdar att hon inte vågar se på
honom. Men läraren är inte mottaglig och svarar inte med den handling
som Laura önskar. Laura får inte leva ut sin kärlek; Anders Strandberg
inleder inte något kärleksförhållande med henne. Hon får bara ett artigt
nej till svar. Det blir inga förvecklingar i stil med von Bredows bok Som
om ingenting där den unga flickan och den mogna mannen har sex, vilket
innebär att kärleken till mannen tar sig problematiska vändningar utöver
flickförälskelsen. I den Thorvallska tappningen i Någon att tycka om
(1962) gestaltas visserligen inte ett sexuellt förhållande men den äldre
mannen reciterar dikter för flickan och får en kyss som svar. För henne
blir handlingen för mycket eftersom hon framförallt längtat efter fantasin
om den mogna mannen.
Anders Strandbergs nekande i Ingen grekisk gud, precis är acceptabelt
och artigt formulerat ”jag tror inte att det passar så bra just nu” (s 81).
Ett ja hade varit förödande för honom i relationen lärare och elev, inte