Frigjord oskuld - Doria

upptäcka att flickskapet även innesluter ett agerande för att åstadkomma
ett sexualiserat men även överdrivet objekt.
Då våldshandlingen inte i första hand drabbar flickan själv utan hon
däremot är den som agerar aggressivt är det väsentliga att flickan trots
detta inte intar en maktposition. Istället innebär hennes motstånd mot
flickskapsnormer att hon protesterar mot underliggande maktstrukturer.
Inte minst framträder detta drag nedan då flickan försöker formulera
förståelse för vem hon själv är.
Flickan begär(d)
Lilla Marie
Flickan som vägrar inordna sig enligt föreskrivna flickmönster skildras
i Mats Wahls Lilla Marie (1995). Huvudpersonen Marie är en
annorlunda flicka. Hon protesterar och hennes protest är våldsam.
Berättarperspektivet är avgörande i gestaltningen av Marie. Jagberättelsen
gör att den berättande rösten inte kan förmedla detaljer utanför det egna
perspektivet. Maries perspektiv är snävt eller rent av naivt. Hon känner
inte alltid själv till varför hon agerar som hon gör.
Marie slåss och verkar inta en maktposition i motsats till de flickor
som tidigare diskuterats. Hon formulerar heller inte sig själv i förhållande
till en pojke såsom flickorna i kategorin bruten romans. För Marie
innebär våldshandlingar en protestmetod mot det inramande flickskapet
och fungerar som ett maktmedel för henne. Samtidigt förknippas
våld med manlighet. Maskulinitetsforskaren Michael S. Kimmel påvisar
att maskulinitet ofta jämställs med förmågan att använda våld. Att
slå är sanktionerat och förbehållet män. 328 Våld kan således tolkas som
ett maskulint handlingsmönster. Genom att Marie är våldsam uppvisar
hon också något som traditionellt uppfattas som maskulinitet. Hennes
aggressiva handlingar är konkreta, och även smärtsamma för den som utsätts.
Offren spiller blod och skriker av smärta medan Marie vägrar foga
sig i den gängse flickbilden eller låta någon begränsa hennes integritet.
Hennes våldsamma agerande blir ett sätt att ifrågasätta ett flickskap
328 Kimmel (2000). s 254.
184