Frigjord oskuld - Doria

versa beteendet sammantaget blir en enda enorm avvikelse. Foucault talar
om att de homosexuella blev en egen art, Jim förhåller sig till hur han
som homosexuell blir en pervers figur, rentav tillhör en homosexuell art.
Han upplever detta som skrämmande och tar avstånd ifrån homosexualiteten
i sig.
I det tudelade berättandet sammanförs perversiteterna då Jim både
talar om att han onanerar och försöker förstå sig på homosexualitet
genom litterära gestaltningar. I sitt tilltal vänder han sig direkt till sin
mamma:
236
Det fanns en Jimmy som du inte kände, mamma. Det var han som onanerade i
mörkret och tvättade bort den bittersöta doften av Självbefläckelse länge, länge
efteråt. Det var han som läste om Adrianus och Antonius, om Apollon och
Hyacinthos, och det var han som inte vågade se bibliotekarien i ögonen ens när
han lånade Karin Boyes dikter – detta därför att svenskalärarinnan hade sagt:
”Det har påståtts att Karin Boye var homosexuell, men sådant ont förtal kan
man ju bortse ifrån, när man läser hennes utmärkta lyrik.” (Duktig pojke 1983,
s 103)
Jim beskriver först den sida av sig själv som han dolt för sin mamma. Det
är inte bara föräldrarnas syn på vad som är avvikande eller på ”självbefläckelse”
som Jim redogör för. Även svenskalärarinnan uttalar sig om homosexualitet
och dessa åsikter konstruerar synen på vilken sexualitet som är
normativ. Du-tilltalet är visserligen mer ett uttryck för vad som händer i
Jims inre. Huruvida han verkligen säger något om sin sexualitet till mamman
framkommer inte. 417 Märkbart är hans behov av att rikta sig specifikt
till sin mamma. Jim förstärker du-tilltalet då han beskriver den Jim som
mamman har kunnat iaktta och hur den framställningen är en lögn:
Det fanns en Jimmy som du trodde att du kände, mamma. Han hade en pinupbild
uppklistrad på insidan av garderobsdörren; du avskydde den, men hade du
vetat vad han skulle ha velat sätta upp istället, hade du nog älskat den. (Duktig
pojke 1983, s 103-104)
417 I Peter Pohls Vi kallar honom Anna (1987) riktar sig berättaren Micke till pojken
Anna genom att använda du-tilltal. Tilltalet är genomgående och som berättarperspektiv
mer avancerat än de korta du-situationer som ingår i Duktig pojke! Du-tilltal är ändå
ovanligt i ungdomsromanen.