Frigjord oskuld - Doria

mål för bedömning utifrån, vilket Lennart anmärker i konstaterandet att
hans föräldrar inte är gifta. Det omkringliggande samhället ställer krav
på att föräldrar ska vara förenade enligt en normaliserad ritual och till
det lever inte Lennarts föräldrar upp. Utseendet bidrar till att misstänkliggöra
Lennart (och hans pappa), det svarta håret blir ett kännetecken
för temperament.
I Fritjof får Lennart både förståelse och tillrättavisning. Fritjof är den
trygga manliga förebild som Lennart hoppats på att finna. Men också
Lennarts mamma visar sig handlingskraftig då hon kontaktar Lennarts
arbetsplats och förklarar situationen. Lennart visar sig vara omgiven
av förstående vuxna som av olika orsaker verkar ha lätt att sätta sig in i
Lennarts belägenhet. Även på hans arbetsplats finns en manlig kollega
som deltar i diskussionen om det våld Lennart gjort sig skyldig till och
om hur juridiken sätts på spel eftersom den som utövat våld tvingas vänta:
Det fanns dom, berättade Rune, som fick vänta i över ett halvår ja, mer. Inte
när det gällde allvarliga brott förstås, men i alla fall. Rune hade en gång blivit åtalad
för en liten skitgrej och han påstod, att han blev så nervis av att gå och vänta,
så han fick magkatarr på kuppen. (Ett slag i ansiktet 1976, s 110-111)
Lennarts arbetskompis Rune redogör inte för vilket brott han åtalats för
men precis som Lennart verkar hans personliga brott kunna beskrivas
så att det framstår som minimalt. Det väsentliga är vad som sker under
själva väntetiden och hur det påverkar och förändrar den som väntar.
För Lennart löser sig livssituationen med en förstående omgivning. Den
våldsamma handlingen förklaras och Lennart framstår närmast som ett
offer för omständigheterna. Han har en förstående (kvinnlig) rektor i
kvällsgymnasiet och en förstående chef på sin arbetsplats samt även
Rune som till och med ordnar honom ett nytt rum att bo i hos ett bekant
par. Våldet bekymrar inte dem som träffar Lennart. Omgivningen
vill ge honom en ny chans. De enda som inte verkar godta Lennarts agerande
är Helena och hyresvärdinnan. Sin tidigare hyresvärdinna omnämner
Lennart som ”den där lea kärringen Andersson” (s 103) och det
är främst hennes ovilja att vidkännas Lennart efter det som hänt som
möjliggör den nedsättande beskrivningen av henne. Maskuliniteten är
93