Frigjord oskuld - Doria

Fredde har uppmärksammat sin mamma på Sussys förändrade beteende,
men mamman har menat att Sussy försöker frigöra sig från Fredde. Den
blick Fredde riktar mot sin syster och hennes vänner ser hennes förändring
på ett annat sätt. Det är hela tiden hans synfält som lyfts fram, vilket
också osynliggör flickorna då deras version inte ventileras. Freddes utanförperspektiv
är inte ett sätt att få klarare överblick utan framförallt
grumlas hans blickfält av hans oförmåga att omfatta det han betraktar.
Från att endast se ytan, de tecken på förvandling som flickorna utfört på
kroppen, blir Fredde medveten om att förvandlingen är iscensatt. Han
betraktar sin minnesbild och inser att detaljer gått honom förbi då han
medverkat i situationen. Bilden förändras av hur han fogar in Sussys rörelsemönster,
Fredde främmandegör sina iakttagelser från när han joggat
förbi flickorna. Sussys nya stil kontrasteras mot barndomens till synes
harmoniska plats, vilket är konkret förankrat i att mordet ägt rum vid
lekparkens gungor.
Österlund analyserar även bokens pärmbild där gungan är avbildad.
Hon pekar på lekparken och associationer till både den idylliska barndomen
och flickans gungande som sexualiserad invit. 315 Även om flickorna
inte direkt gungat utan som Fredde och hans vän Jocke kommer fram till,
snarast väntat på att Fredde ska ha sprungit förbi blir lekparken och flickornas
performans en laddad kombination. Sussys och de andra flickornas
agerande är avvaktande men självvalt. Gränsöverskridningen, som alltså
gestaltar hur flickorna sexualiserat sig själva, är frånstötande för Fredde.
Han önskar inte upptäcka sin syster som objekt för sexuella fantasier.
Hur det är för henne själv framgår inte eftersom hon effektivt tystats.
Den feministiska forskaren Rachel Blau DuPlessis som diskuterar
romanslut i 1800-tals romaner och lyfter fram döden som ett sätt för
kvinnan att frigöra sig från de respektabla och begränsande normer som
omger henne. 316 Trots att även andra utvägar finns för kvinnliga karaktärer
i senare gestaltningar kan den döda kvinnan eller flickan tolkas som
ett uttryck för en form av befrielse. Detta i synnerhet då det gäller Sussy
315 Österlund (2003b). s 124.
316 Rachel Blau DuPlessis (1985). Writing Beyond the Ending. Narrative Strategies of
Twentieth-Century Women Writers. Bloomington In.: Indiana UP. s 16.
176