Frigjord oskuld - Doria

228
[...] något händer inuti min kropp när du rör mig utanpå sådär, spänn dig mot
mig, lägg dig på mig, fingra, krama, smek och slicka, lite mera, ännu mera, jag
vill skrika! flämtar Lotta, jag vill sjunga! viskar Robin, lite mer och lite längre,
mycket mer och mycket längre, [...] (När alla ljuger 1995, s 45)
Om ”syskonkärleken” beskrevs utanför Lottas och Robins intresseperspektiv
skulle ett fördömande antagligen vara av nöden. Istället böljar
texten genom olika medvetanden så att tredjepersonsberättaren försvinner
när det blir som mest närgånget. Lotta och Robin är intersubjektivt
fokaliserade och står samtidigt i centrum för det som pågår. 403
Intersubjektiviteten innebär att det inte går att avgöra vem av dem som
talar eller om det trots allt är en annan berättarröst som förmedlar skeendet.
Berättarperspektivet bidrar således till att framhäva syskonens
sexuella erfarenheter och själva agerandet blir mer närvarande i det som
pågår. Det gemensamma syskonmedvetandet och berättarrösten samsas
om utrymmet:
[...] syster du och broder jag, flyger bortom sans och vett, syster jag och broder
du, faller, stiger, kommer, kommer, vem av oss är jag och vem är du? kom tillbaka,
kom tillbaka! tills han blev en ständig längtan som hon bar på, tills hon
blev en spänd förväntan som han gick med, tills de möttes om och omigen och
vid varje möte lärde känna mera om varandra: hur hon smakar, hur han doftar,
tiden som det tar för dig att sprängas och bli stjärnor, hur du skälver när jag
smeker dina stränder. (När alla ljuger 1995, s 45)
Den poetiska gestaltningen är stark i rytmen och beträffande anspelningar
på sexualitet blir beskrivningen ännu kraftigare i de klichéaktiga
formuleringarna ”tiden som det tar för dig att sprängas och bli stjärnor”
eller ”hur du skälver när jag smeker dina stränder”. Dessa uttryck för tankarna
till lyriska och erotiska kärleksdikter där beskrivningen av kärleksmötet
är centralt. Men i detta möte mellan bror och syster finns hela
tiden kravet på att de måste hålla sig dolda. Deras heteronormativa brott
är inte kön utan det tabu som deras nära släktskap innebär. Syskonen går
över en moralisk gräns i sitt förhållande och släktskapet innebär att det
403 Se Nikolajeva (2002). s 88-89. Nikolajeva redogör för utvecklingen från kollektiv
huvudperson till intersubjektivitet.