Frigjord oskuld - Doria

skenbart och tidvis även bokstavligen är oförmögna att uttrycka sig. 361
Trites bygger vidare på Gilbert och Gubar då hon undersöker hur tystnad
fungerar i engelskspråkig barn- och ungdomsroman. Trites tolkar
oförmågan att uttrycka sig som ett led i en mognadsprocess för flickorna.
362 I mitt material finns såväl exempel på den faktiska okunskap om
språkets funktion som Trites diskuterar, men även på att tystnaden i sig
är ett uttryck och då gestaltas tigandet som en performativ handling.
Inom kategorin heteronormativt (av)brott är talandet ett sätt att göra
sig själv som heterosexuell, men samtidigt även att utföra handlingar som
inte motsvarar det gängse mönstret för det heterosexuella mognadsimperativet
utan istället blir agerandet skevt.
Jag kommer i det följande att diskutera hur den ”naturliggjorda” sexualiteten
förändras då den fiktiva skildringen avslöjar vilka gränser de
unga karaktärerna överskrider. Väsentligt är också hur karaktärerna är
medvetna om vad som måste hemlighållas för att uppfattas som tillhörande
det kön som karaktären betecknar. Flickan förhåller sig genomgående
till olika relationer. Det utmärkande för kategorin heteronormativt
(av)brott är relationen flicka-flicka och därmed är kvinnlig gemenskap
väsentligare än att förhålla sig till pojkar/män vilket präglade föregående
kategori. Det manliga begäret är emellertid hela tiden underliggande i
flickkonstruktionen eftersom den kvinnliga gemenskapen misstänkliggörs
av omgivningen då närheten blir för intim. För pojken innebär det
avvikande begäret att han agerar från en utsatt och ensam position.
Tidigare analyserade jag flankflickornas betydelse för huvudpersonen.
Här kommer jag att återkomma till Peter Pohls När alla ljuger
(1995) och Inger Edelfeldts Juliane och jag (1982) utgående från huvudpersonens
perspektiv och agerande. I Peter Pohls När alla ljuger är hemlighållandet
av den sexuella relationen mellan syster och bror bärande
för hur tystnaden gestaltas. Inger Edelfelts Duktig pojke! (1983) skildrar
hur pojken försöker övertyga sig själv och omvärlden om att han är heterosexuell
samtidigt som han kommer underfund med hur han förhåller
sig till samkönat begär. Edelfeldts flickskildring Juliane och jag utnyttjar
361 Sandra M. Gilbert och Susan Gubar (1979). The Madwoman in the Attic and the
Nineteenth-Century Literary Imagination. New Haven: Yale U. P. s 58-59.
362 Trites (1997). s 47-48.
208