Frigjord oskuld - Doria

Mattias Fyhr läser Juliane och jag som en gotisk romans eftersom berättelsen
avrundas med ”ett någorlunda lyckligt slut” 111 , till skillnad från
traditionell gotik. I likhet med Maria Österlund menar jag att Fyhr inte
ger något större utrymme åt det specifika i flickskildringen. Österlund
motiverar vikten av häxrollen och hur detta befriar ”flickorna i romanen
från att vara vanliga flickor”. 112 Det gotiska inslaget är dock väsentligt
i romanen, det är genom detta som flickornas aktörskap gestaltas. Att
hålla seanser och klä sig till häxa fråntar inte romanen dess realistiska
prägel. Jag kommer därför att läsa Juliane och jag genom vänskapen och
flickfantasierna, samt undersöka hur intimiteten rör sig vid gränsöverskridande
förtrolighet.
Inger Edelfeldts Duktig pojke! (1983) skildrar Jim som inser att han
är homosexuell. Jim berättar om sin väg från att förstå att han är homosexuell
till att öppet erkänna sig som sådan. Ulla Lundqvist karakteriserar
spelet mellan familjemedlemmarna i Duktig pojke! som en kärnfråga
i berättelsen. Lundqvist betonar även Edelfeldts berättarstil och liknar
den vid den nya generationen av ungdomslitteraturförfattare till exempel
Mats Berggrens, Ulf Nilssons och Peter Pohls berättarstilar. Utmärkande
för dessa författares verk är tilltalet som är ”spontant och naturligt jämlikt”
eftersom de skriver för såväl vuxna som barn. 113
Duktig pojke! gestaltar homosexualitet och är därmed väsentlig för
denna studie eftersom den visar hur huvudpersonen Jim kontinuerligt
strävar efter att framstå som om han var heterosexuell. Utslagsgivande
blir Jims blick på de flickor som finns i hans närhet och hur hans sexualitet
påverkar hans uppfattning om flickskap.
Annorlunda flickskap – ett uttryck för utsatthet
Lilla Marie
Ett annorlunda flickskap gestaltas av Mats Wahl i Lilla Marie (1995).
Huvudpersonen Marie är aggressiv, till skillnad från samtliga övriga
111 Mattias Fyhr (2003). De mörka labyrinterna. Gotiken i litteratur, film, musik och
rollspel. [Diss.] Lund: Ellerströms. s 175.
112 Österlund (2005). s 54.
113 Lundqvist (1994). s 101.
54