Frigjord oskuld - Doria

onda ting, men måste en karaktär som gör något subversivt dö? Kan den
kvinnliga hjälten hitta ett annat sätt att fortsätta sitt hjälteskap? Eller
omintetgörs hjälteidealet då karaktärerna är unga flickor som inte nödvändigtvis
ska gifta sig? Den implicita författaren styr vad som är ett
möjligt eller omintetgjort subversivt agerande.
Österlund konstaterar att flickan måste dö, ljuga eller återanpassa sig
i den gränsöverskridande förklädnadsskildringen. Men döden kan vara
ett sätt att tänja ut protesten då flickan vägrar att växa upp. Anpassning
å sin sida utesluter inte subversivitet eftersom vägen dit synliggör könskonstruktionen.
470 Slutet innebär därmed krav på anpassning enligt det
heterosexuella mognadsimperativet.
Hur slutar egentligen berättelsen? Fyhr visar att romanen som traditionell
gotisk skildring borde sluta då Kim ligger ensam och är rädd för
att Satan ska komma (132). Men läst som gotisk romans behöver romanen
ett någorlunda lyckligt slut. Fyhr tolkar slutet som att det ”har en
sexuell implikation, med lesbiska antydningar” 471 . Den sexuella implikationen
i Fyhrs diskussion är dock av mindre betydelse och hans fokus ligger
på genre. Österlund däremot hävdar att flickskapet blir mångbottnat
då alternativ till traditionella mönster rubbas. 472 Fyhr klipper av slutet
och lämnar Kim och Juliane som står och ylar mot månen och läser det
mot en gotisk stämning. 473
I min läsning är slutet mer utdraget. Jag har lagt tonvikten på medvetenhet
och utveckling, det vill säga det heterosexuella mognadsimperativet,
men vill också granska hur det uttänjda slutet byggs upp. Nikolajeva
skiljer mellan strukturellt och psykologiskt slut. Hon föreslår att det
strukturella slutet läses genom termerna avrundat slut/closed ending och
öppet slut/open ending. Det psykologiska slutet beskriver Nikolajeva med
avslutning/closure och öppning/aperture. 474 I ett första skede av slutet är
det Kim och Juliane som står i fokus, de har haft en högtidsceremoni och
470 Österlund (2005). s 332-334.
471 Fyhr (2003). s 175.
472 Österlund (2005). s 54-55
473 Fyhr (2003). s 178.
474 Nikolajeva (2002). s 168. Se även Österlund för (2005) de svenska översättningarna.
s 277. Samt se också Nikolajeva (1998, 2004) som diskuterar variationer av lyckligt
slut i barnboken. s 60-62.
267