Frigjord oskuld - Doria

han och mamman fört:
Sussys krigsmålning som hon lade sig till med. Och den där frillan! Inte i skolan,
men på kvällarna. Experiment, sa Mamma. Men så fult! sa jag. Ser hon inte själv
att det är fult? Hon lär sig, sa Mamma. Och så såg alla fyra ut, där i lekparken.
Tolvåringar som leker artonåringar samtidigt som de leker femåringar. (Man
kan inte säga allt 1999, s 76)
Fredde uttrycker sig med ord som ”frillan” vilka låter annorlunda än hans
tidningsreferat. Maria Österlund diskuterar hur utseendet utformas genom
stereotyper och att flickfrisyren ofta får symbolisera olika flicktyper.
313 Texten får därmed en tydlig ton av att önska framställa berättelsen
på ett visst sätt, det vill säga genom att frisyren blir en tydlig markör
för det heterosexuella mognadsimperativet. Fredde har upplevt Sussys
agerande som frånstötande eftersom det inte varit i samklang med hans
uppfattning om hur tolvåriga flickor borde bete sig, något som han också
diskuterar med sin vän Jocke. Freddes syn på systerns utseende beskriver
Sussys mognad som ett steg han inte är beredd att omfatta. Han är tydligt
avståndstagande och det han säger är att han inte uppfattar Sussy som
flicka på rätt sätt. Hon är inte respektabel och enligt Freddes perspektiv
verkar hon inte ens sträva efter att framstå som en anständig flicka.
Flickleken som förändrar tolvåringarnas utseende till att se äldre ut
och samtidigt vara små barn iscensätter flicklusten. Det lustfyllda går
dock snett eftersom resultatet av leken är mord. 314 Freddes blick är kritisk
då han skärskådar sin syster:
Nu faller ljuset annorlunda och påstår att Sussys förändrade stil istället hade att
göra med något som hon och kompisarna sysslade med, något som kunde se ut
som att de hängde i gungorna och drömde sig tillbaka till sin förlorade barndom,
medan de i själva verket gjorde något helt annat. Jag ser hur de skrattar och
flamsar då jag kommer springande, hur de tystnar och hur Sussy stramar upp sig,
samlar ihop sig lite för att svara mig [...] (Man kan inte säga allt 1999, s 56-57)
313 Österlund (2003b). s 135.
314 Jfr Österlund (2005) som diskuterar hur dödandet av Kossan i Harry Kullmans
Stridshästen visar på emancipatorisk potential men att könsordningen inte kullkastas.
Kossan straffas för sitt deltagande i pojkaktivitet och dödas av en annan flicka. s 317-
323.
175