Frigjord oskuld - Doria

Frågan ”är du med barn” lyfts fram upprepade gånger. Efter läkarens avslöjande
är Annika upprörd och spyr och hon reflekterar över den pojke
som betraktar henne att han ”[t]rodde väl att jag var med barn” (s 17)
och lite senare då hon reflekterar över sitt öde att ”aldrig få gå omkring
med ett barn som växer i magen” (s 25). Det är väsentligt för Annika att
just den barnafödande kroppen tagits ifrån henne. Det möjliga resultatet
av den sexuella akten blir det hon inte kan få erfarenhet av. På så sätt blir
Annikas kropp skev eftersom hon uppfattar det som om hon inte kan
leva upp till den funktion hennes kropp borde ha. Annika ser sin kropp
som främmande. Den döende kroppen kontrasteras emot den kropp som
kan bära mer liv. Annika betraktar graviditet som det normala i motsats
till hennes egen kropp, som inte längre är självklar. Den dödliga kroppen
blir betydelsebärande, den framhävs som om den var mer levande då
den synliggör de funktioner kroppen har. Den gravida kroppen har ofta
framställts som det normala, som den kvinnliga kroppens primärfunktion,
och även som ett sätt att undkomma sjukdom. 146
Annika skärskådar sig själv i spegeln. Hon försöker upptäcka ifall det
finns något nytt, någon ny medvetenhet i kroppen som skulle avslöja att
den ska dö. Det hon ser är välbekant:
Har fått ett sånt behov att ideligen gå in i sovrummet och titta mig i spegeln.
Det borde synas något tycker man. Av det som håller på att ske inuti, menar
jag.
Men jag tycker jag är ganska lik mig, hemskt blek förstås med svullna ögonlock.
Munnen är också blek och liksom upplöst. Håret hänger som grågula gardiner
ner på bröstet, men det är blankt och kröker sig i topparna.
Jag stirrar och stirrar, fuktfläckarna i spegelglaset bildar skuggor i ansiktet.
Händerna flyger upp för att känna att huden ännu är varm. Känna att blodet
pulserar på halsen med små tickande hurtiga slag. Jag trycker fingrarna hårt mot
146 Se t.ex. Jutta Ahlbeck-Rehns (2006) doktorsavhandling i vilken hon går igenom
studier som visar moderskapet som ett sätt att motverka hysteri. Diagnostisering och disciplinering.
Medicinsk diskurs och kvinnligt vansinne på Själö hospital 1889-1944. [Diss]
Åbo: Åbo Akademis förlag. s 60-62. Se även Karin Johannisson (1994) som beskriver
graviditet som fullbordad kvinnlighet. Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och
fin-de-siècle. Stockholm: Norstedts. s 115.
69