Frigjord oskuld - Doria

182
det här [...] vilken soppa barnpornografi det enda riktigt förbjudna i denna vår
toleranta värld undra på att flickorna var rädda [...] om vi ändå aldrig hade hittat
det här det är ju värre än det värsta! (Man kan inte säga allt 1999, s 223)
Språket i framställningen bryts då mamman blir medveten om vad hon
tittar på och flickornas förehavanden lyfts fram i dagsljuset ut ur den
ficka de varit dolda i. 325 Beskrivningen markerar också att flickorna trots
allt är barn även på bilderna eftersom det påpekas att de ”fixar med fullvuxna
kukar” vilket är Freddes beskrivning som avbryts av mammans
prat. Flickorna framställs som uppvisningsbara men också agerande såväl
tillsammans som med andra. Deras agerande är beskrivet av Fredde
som något man inte riktigt vill ta i, de ”kladdar med varandra”. Uttrycken
skildrar därmed betraktaren som helst inte önskat se flickorna i sammanhang
med barnpornografi.
Danska Tine Bryld har i den dokumentära skildringen Ikke en engel
(1997) visat att den utsatta flickan inte endast intar offerposition utan
att det sexuella utnyttjandet grumlas av en känsla av delaktighet. Den utsatta
flickan Nanna är offer för ett incestuöst förhållande, där förövaren
är hennes pappa, som hon både tar avstånd ifrån samtidigt som hon flera
gånger fäster uppmärksamheten på att hon också ser sin egen njutning
och sitt eget beroende i det som pågått. 326
Sussy och hennes vänner i Man kan inte säga allt har konstruerat sitt
flickskap, men är också formade av vad flickskapet kan innebära då de
agerar från en utsatt position. Flickornas aktörskap innebär att de gör
sig själva till blickfång, till objekt. Det som objektifieras är femininiteten
som framställs ur ett underläge, men då i relation till uppfattningen
om att maskuliniteten är aktiv och krävande. Heterosexualiteten i kategorin
våldsam norm kräver att femininitet görs som underordnad, men
samtidigt innebär konstruktionen att det iscensatta tydliggör att även en
objektifierad kvinnlighet är en taktik, ett agerande som måste utföras.
325 Jfr Österlund (2003b). s 137. Österlund lyfter också fram att mammans språk bryts
så att skeendet kan uttryckas tydligt.
326 Tine Bryld [Ikke en engel 1997](1997). Inte en ängel. Stockholm: BonnierCarlsen.