Frigjord oskuld - Doria

från blir det mer relevant för karaktären att bevisa sitt berättigande inom
rätt sorts könsformering. För Elias del är hans könstillhörighet tämligen
omarkerad ända fram till att han berättar vad han heter. Men detta är
inget hinder för implicita formuleringar som kan tolkas utgående från
heteronormativa förväntningar på att berättaren är en pojke. Dessa förväntningar
utgår från texten, vilka inleds med bokens titel där namnet
Elias uttrycks genom avståndstagande till dans. I titeln vägrar Elias att
dansa med. I det inledande avsnittet lägger Elias märke till flickornas
läppglans på ett sätt som heteronormativt tolkat innebär att han betraktar
i egenskap av pojke. Dessutom handlar början av hans samröre med
andra karaktärer främst om relationer till män. Elias pappa lyfts fram,
likaså möter han sin manliga musiklärare samt talar med sin vän Tobbe
om de ska gå på en fest tillsammans. Det sägs inte direkt att berättaren är
en pojke, men precis som Lanser hävdar antyds berättarens kön implicit
innan Elias tvingas svara på Annas fråga om vad han heter. Lanser poängterar
att i läsandet utförs slutledningar som framställer ett visst kön och
att detta även inkluderar tolkning av sexualitet. Könstillhörigheten konstrueras
genom tecken som uppfattas representera kön. 222 Elias relationer
till övriga karaktärer i kombination med titeln gör att förväntningarna
på den gestaltade karaktären även iscensätter en pojke.
Även om Elias ger sken av att hans könstillhörighet skulle vara oväsentlig,
såtillvida att Elias inte behöver konfronteras med hurdan han är
som man, så gestaltas kön i Elias funderingar. Då han går på kampsportträning
känner han sig visserligen obekväm i utövandet av sporten men
reflekterar också över det han håller på med: ”Det är nog så här det känns
att ta värvning i US Marines, tänker jag och ler för mig själv när jag ålar
över golvet så att jag håller på att tappa byxorna” (s 50). Elias aktualiserar
bilden av US Marines vilka framstår som regionala hegemoniska
maskulinitetskonstruktioner i form av ett macho-ideal. Detta genom att
Elias medvetenhet om den sortens diskursivt styrda maskuliniteter klar-
222 Susan Sniader Lanser [1995] (1996). ”Queering Narratology.” Ambiguous Discourse.
Feminist Narratology and British Women Writers. Kathy Mezei (red). Chapell Hill:
University of California Press. s 252-253.
121