Vem får man vara i vårt samhälle? - Statens folkhälsoinstitut

4. Identifikation med en älskad person. Storr (1965) menar att de flesta
av oss har en förmåga att identifiera sig med det motsatta könet. Denna
förmåga till inlevelse i en annan persons känslor är en mindre primitiv
form av identifikation än den som uppkommer i förhållandet
mellan föräldrar och barn. Storr refererar till Haverlock Ellis som
helt och hållet förklarade transvestism som en förstärkning av den
normala benägenheten att identifiera sig själv med en älskad person.
Storr anser att det förklarar många fall av transvestism.
När det gäller transvestism har forskningen försökt att vetenskapligt
pröva om det finns något empiriskt stöd för den typ av teoretiska konstruktioner
som presenterats ovan. Sammanfattningsvis kan sägas att
man inte har funnit stöd för att transvestism kan förklaras som ett
resultat av en problematisk barndom: Studier som baserar sig på ickekliniska
urval visar att de flesta transvestiter har haft en bra relation
till sina föräldrar och inte blivit klädda i motsatta könets kläder och
teorin om den frånvarande fadern har heller inte haft stöd i data (Prince &
Bentler 1972; Bullough et al. 1983; Docter 1988; Docter & Prince 1997).
Det har heller inte visat sig vara adekvat att beskriva transvestism som
uttryck för en identitetsproblematik (Docter 1988). Transvestism har
mer beskrivits som ett resultat av speciella inlärningsprocesser som
resulterat i ett behov att manifestera en feminin sida i jaget och som
upplevs ibland av heterosexuella män även om det också finns homosexuella
former av crossdressing (Docter 1988).
Studier av transvestism
De mest omfattande studierna om transvestism har utförts av Prince
och Bentler (1972) samt Docter (1988). De som deltog i Prince och
Bentlers studie (1972) representerade ett varierat urval av olika yrken,
utbildningsbakgrunder och socioekonomiska förhållanden. Majoriteten
av individerna eller 76 procent hade aldrig kontaktat någon psykiater.
I deras enkätundersökning av 504 heterosexuellt inriktade manliga
transvestiter angav 89 procent att de såg sig själva som heterosexuella,
9 procent som bisexuella och 1 procent som homosexuella. I den studerade
gruppen hade 37 procent examen från universitet, 78 procent
var gifta eller hade varit gifta och 74 procent av deltagarna hade ett
eller flera barn. Majoriteten av transvestiterna var alltså familjefäder.
Av deltagarna upplevde 78 procent en annan personlighet när de var
klädda som kvinnor, medan 20 procent beskrev sig själva som ”just
136 • transvetism och transsexualism i litteraturen